Nytt år och nya förhoppningar? Och en tankeväckande serie.

Nytt år och nya förhoppningar? Eller kanske samma gamla om en värld där vi får vara oss själva utan hat och krig? En som under 2016 har hjälpt mig att få upp ögonen för tankevurpor jag gör är Sophie Labelle som skapar serien Assigned Male. Och så här på årets sista dag har jag beställt böcker från henne. Hon håller till i Kanada så frakten är trist men just idag har hon rabatterat pris på böckerna som hon har gett ut under 2016. Målarboken finns på svenska, och då med lägre frakt, och helt utan frakt som engelsk pdf.

Ni kan handla Assigned Male på Etsy. Kika även gärna in på facebook eller på hennes hemsida.

Saket en kan göra på julafton när en är hemma och förkylder

 När det blir snuva istället för julturné så kan man göra pizza till lunch.

Äta Katarinakulor som DenDär ställde sig och gjorde till mig igår kväll.

Få för sig att baka lussekatter och saffransbullar utifrån ett recept som jag upptäckte tack vare att Borgmästaren nämnde tv-programmet Dessertmakarna i en kommentar till mina saffrans-hallonbullar. I de här blev det saffranssmör, jättegott! Bakhandduken är från min farmor, vi har turligt nog samma begynnelsebokstav i våra namn.

Och så kan man titta på ett videoklipp och igen känna att man bara måste ha just den där grisen och den där katten som man såg i ett skyltfönster för några veckor sedan. För visst busar de på riktigt? Visst är de inte bara batteridrivna saker som råkat hamna så här? /mvh hon som besjälar saker snabbt som attans

Skapande med förhinder och busigt paket

December har varit en månad med många tankar och lite skapande. Funderingar på varför vi polariserar världen som vi gör, vad jag kan göra för att inte bidra till det utan bidra till ett samhälle som är som jag vill ha det. För bidrar gör vi, antingen genom att handla eller genom att avstå från att handla.

Det vi har orkat göra i år är att sätta in pengar till Röda Korsets insamling för mat till människor på flykt i och kring Syrien. Det känns som om det inte räcker någonstans i en galen värld men jag försöker trösta mig med detta "många bäckar små...". Jag kan drömma om att fira jul i eget bo och ha friheten att bjuda in någon mer till julfirandet, att öppna upp för människor som inte har några att fira med. Någon dag blir det så.

Här hemma har jag gått och njutit av den magnifika julstjärna som vi fick när vi bjöd nya vänner på middag. De är inflyttade till Sverige, och väldigt nyfikna på livet här, så vi bjöd dem på lite blandat svenskt med julinspiration. Vegetariskt blev det eftersom de är muslimer och äter halal och jag vill äta svenskt och ekologiskt kött. En bra kompromiss.

Jag har också sniffat på grankvistarna som jag fick gratis när jag frågade den granförsäljandes lokala idrottsklubben om det fanns någon kvist jag kunde köpa. Det är något rogivande med doften av skog.

Även badrummet fick sig några kvistar och det luktar otroligt gott därinne när man duschar. Lite som sommarbad i kanten av en skog.

MonthlyMakerbidrag då? Tja, jag hade tänkt fixa till DenDärs adventsljusstake. Furu är inte något som varken han eller jag tycker är så särskilt vackert så jag tog mig en tur till loppis för att hitta rött garn att vira in den i. ni vet så där som folk gör med burkar och krukor. Nu fanns det varken rött garn eller röda mattrasor att uppbåda, och inte direkt så mycket i andra färger heller. Och kanske var det lika bra för bara någon dag senare så började det elektriska i ljusstaken att strula så nu har den gått till de sällan elåtervinningsmarkerna.

Men igår slog julkänslan till och jag klippte och klistrade för att få till ett paket som jag verkligen fram emot att mottagarna ska öppna. På utsidan ser det kanske aningens konstig ut med två gröna sidor, två svarta och så botten med tomtar. Även överdelen ska få tomtepapper när klappen är packad och klar. 

De svarta partierna döljer två ingångar så att modiga klappmottagare, en stor och en liten, kan utforska innehållet lite. Julklappsrimmet kommer också att avslöja så där lagom mycket om varför paketet ser ut som det gör. Sa jag att jag ser fram emot när paketet ska öppnas..? :-)

Bakat, och ätit upp, saffransbullar har jag också gjort och insett att saffran och hallon gifter sig väldigt fint! Ett tips är dock att se till att hallonen är helt tinade innan man lägger på dem... Det gjorde inte jag och bullarna protesterade genom att inte jäsa ordentligt. Gott var det i alla fall, om än aningens kompakt. Kanske bakar jag fler men i så fall efter jul.

Och med det önskar jag er alla en fin julhelg, hur ni nu väljer att fira den eller inte fira den. Ta hand om er!

Tradtioner, kärlek och hat

För precis ett år sedan skrev jag ned en drös tankar om traditioner. Kärnan i det är att för mig är traditioner en länk tillbaka till de och det som är kärt och det ger en fin grund att stå på när man i nyfikenhet upplever nuet. En källa till samhörighet, öppenhet och glädje. Och därför gör det så ont i mig när traditioner används för att hota och hata, för att dela upp i "vi och dom". Och tidningar hakar på och driver hatdrevet fast de gör det under flagg av att rapportera och engagera sig mot. Men för varje gång kränkningarna upprepas så kränker de på nytt och de som skrev hatet från början får sin kick av att synas. Jag menar inte att vi ska mörka det som händer men det måste finnas andra sätt att rapportera det på, att tydligt skriva ut att här begås brott, för även om hot är vardag på nätet i dag så är det inte lagligt. Att avstå från att upprepa uttalade hot även om det innebär färre klick och mindre annonspengar. Och för oss andra, att faktiskt fundera på vad det är vi delar på fb och annars. Om vi faktiskt inte orkar granska så kanske vi ska låta bli att dela? Det är så lätt att rycka saker ur sitt sammanhang och skrämma upp oss själva och andra med att nu är våra traditioner hotade, nu är VI hotade. När vi gör så så skapar vi, som jag ser det, ett av de största hoten mot oss själva, polarisering. En polarisering som leder till att enklaver skapas där svensk lag inte gäller, där extremister tycker att de har rätt att ta till våld mot de som inte passar in i deras världsbild. Och dessa extremister är både de så kallade sverige”vännerna” och de människor som i religionens namn förtrycker andra, andra som i många fall flydde till Sverige just för att slippa detta förtryck.

Min bästa tradition är fortfarande att jag, i mångt och mycket, själv kan välja vad jag vill göra och jag är fri att ombestämma mig allt eftersom. I år innebär det att adventstiden här har gått ganska spårlöst förbi. Visst har vi haft ljus men vi har tänt dem lite när det passade och myst när vi har haft lust. Pyntats har det knappats gjorts alls och just i år är det väldigt skönt. När vi hade vänner på middag så fick vi en fantastisk julstjärna, jag har faktiskt aldrig sett en sådan pampig blomma. Den, och tankarna på vår middag, gör mig glad varje dag.  

Förra året firade jag lucia här hemma genom att virade en duk runt mig, fäste den hjälpligt med ett rött skärp så där under bysten och virade en batteridriven ljusslinga runt huvudet. Och sedan sjöng jag med i, och dansade till, en mix av Marlena Ernmans 'Sankta Lucia" och "Oh happy day" med Ladysmith Black Mambazo. I år fick jag rastlöst för mig att dra till affären på luciakvällen för att sedan baka en saffranskladdkaka och DenDär nynnade lite luciasånger medan vi åt upp den.

Är mitt förhållande till traditioner ett lika stort hot som att någon som kommit hit från ett annat land, eller fötts här men av föräldrar som kommit hit, gör på sitt sätt? Eller om någon som kommit hit från ett annat land faktiskt tar till sig våra traditioner? För tydligen är det något med utseendet som gör att detta "ta (den importerade) seden dit man kommer" för rasister är ett lika stort hot som att inte ta seden dit man kommer. Damned if you do, damned if you don't. 

Kan vi inte bara låta folk få ha sin happy day? Leva och fira på sätt som gör oss själva glada och låta andra själva välja vad och hur de vill fira? Och njuta av varandras glädje?

Välkommen!

Tredje advent och en gris på rymmen

Minns ni mina adventsljus för i år? Plötsligt en dag såg det ut så här:

Grisen hade flytt fältet men skaffat sig en ersättare. Eller så var det en Katarina som redan vid ljustillverkningen 2015 besjälade denna gris så att det fortfarande kändes svårt att sätta fyr på det ljuset. Och visst gör den sig bättre bland grönskan och ljusslingan? 

Lagomt till tredje advent flyttade dock grisen tillbaks. Det var ju inte utan att handen stannade upp lite efter ljus nummer två. Och inte blev det lättare av att DenDär satt och grymtade...

Men det går ju inte att dum-spara på allt så tänt var det här...

Först såg det fint ut.

Sedan började det se aningens groteskt ut. Och DenDärs prat om att det luktade bacon gjorde ju inte saken bättre. En stund efter att jag fotade så låg ena ögat och flöt vid veken.

Och ytterligare lite senare, när jag hade lagt undan kameran, så sa det "plopp" och ett öra trillade av.

Trots mitt motstånd mot att tända ljuset så är det ändå lite kul. Men det lär inte bli fler söta ljus på länge.

Malt, jag älskar dig

Jag älskar vörtbröd! Men inte det fluffiga som säljs i butiker utan jag brukar baka mitt vanliga grova och tillsätta vörtkryddor. Mitt väldigt grund-grundrecept på bröd ser ut så här:
1 paket jäst
5 dl vatten
1 msk sirap/socker
mjöl mm

Vad 'mjöl mm' betyder beror på vad jag är sugen på och vad jag har hemma. Grovt mjöl typ råg och dinkel och sedan havregryn och/eller blandade krossade korn (som ibland får sig ett uppkok innan), nötter, frön och så såpass med vetemjöl så att det i alla fall kan jäsa lite. Ibland kanel, ibland något annat, och till december vörtkryddblandning. Bakas i långpanna på 225 grader C i 10-12 minuter. Och till jul då en påse vörtkrydda. Fast i år ville jag blanda egen krydda för för jag väljer ofta bort citronsyra, vet inte om det är så farligt som vissa hävdar men med min kroniska hosta som orsakats av att jag bodde i mögelhus så känns det säkrast att välja bort ett ämne som har varit så i blåsväder.

Recept på egenblandad vörtkrydda hittade jag här men jag saknade malt i det. Frågade en bloggare som jag tycker har koll och, även om hon inte hade blandat just vörtkrydda, så föreslog hon att jag skulle köpa rågmalt från en finsk butik. Och den finska butiken jag hittade blev verkligen engagerade i mitt brödbak så det var ett dyrt men trevligt inköp. När jag inte riktigt lyckades översätta receptet på paketets baksida så ringde jag upp dem och samma kväll fick jag en svensk översättning av receptet. Det hade fungerat att baka utifrån google translate men det hade delvis blivit lite gissningslek. Meningen "Leivo taikinaste 3-4 leipä" översatte google med "Baka bröddegen grad 3-4" fast det den egentligen betyder att man ska baka ut 3-4 limpor.

Malten luktade, redan i sin påse, så otroligt gott så jag gick och sniffade på den dagarna innan jag började baka. Och när jag kokade upp den så luktade den ännu godare. Den grova sorten som jag valde kan man göra svagdricka på först och sedan baka på men jag kan ju säga att jag blev mer sugen på att öppna upp en vetevärmare och stoppa i en näve maltkorn i den. Tänk att få den goda lukten varje gång man värmer stela muskler.  

Malten gjorde att brödet var lika vackert innan som efter det var gräddat.

En annan rolig sak man kan göra med vörtkrydda är australiensiskt fruktbröd. Under några år försåg jag en inflyttad kompis med sådant, hon hatade att baka men just fruktbrödet var något hon saknade från Australien. Hon trodde inte att det var något som skulle behöva saknas för första gången hon hälsade på pojkvännen här i Sverige var vid jul och hon hade ju ingen aning om att det väldigt bra substitutet vörtbröd endast såldes just under den perioden av året. När hon flyttade hit var det sommar och hon letade förgäves efter det goda brödet. Sedan lärde vi känna varandra och till jul smakade hon på mitt grova vördbröd och blev kär. Så jag testade att tillsätta en påse blandad torkad frukt, fler sorter än i det australiensiska, tillsammans med vörtkryddorna och det fick betyget "bättre än det originalet".

Adventsfrukost.

Utvärderingen av mitt crossoverbakande denna gång är att det är Supergott! Dock känns inte vörtmixen alls, jag behöver nog göra dubbel- eller trippelsats för att den ska slå igenom men malten i brödet var en verklig hit! Receptet finns i slutet av inlägget men jag följde det inte helt. Mest berodde det på att jag i bakandets stund insåg att jag inte alls hade rågmjöl hemma. Det som fanns var grovt dinkelmjöl och bovetemjöl så jag hällde i en massa dinkel och sedan bovete tills konsistensen blev som jag ville ha den. Förutom solrosfrön så hade jag i linfrön. Fikon struntade jag i då jag inte gillar frukt i bröd. Sirapen tog jag en mindre mängd av då jag inte är så förtjust i sött bröd utan bara sötar så att degen ska jäsa. Och så bakade jag ut det i långpanna för att jag upplever att riktigt grovt bröd har lättare att jäsa så än som limpa. 

Malt- och fikonbröd

Ingredienser

3 dl malt

6 d vatten

5 dl filmjölk

1 msk salt

50 g jäst

1.5 dl sirap

8 dl rågmjöl

2 dl skrädmjöl

Ca 12 dl vetemjöl

1.5 dl solrosfrön

200 g fikon

75 g smör eller margarin

Till pensling: ägg

Till garnering: solrosfrön

Gör så här:

Koka upp malten i vatten och blanda i filmjölken, Vätskan skall vara ca 37 grader.

Tillsätt salt, jäst, sirap och mjöl.

Tillsätt solrosfrön och fikon skurna i små bitar.

Arbeta till en smidig deg.

Tillsätt det rumsvarma smöret på slutet.

Låt degen jäsa.

Baka ut till 3-4 limpor, låt jäsa.

Stick hål i bröden med en vass gaffel eller sticka.

Pensla med ägg och garnera med solrosfrön.

Grädda i 200 grader ca 50 – 60 min.

Du kan prova om brödet är färdigt genom att knacka det i botten. Ihåligt ljud = färdigt bröd.

Smaken är bäst efter några dagar. Brödet går utmärkt att frysa in.

Att skapa och själv få upptäcka (eller "när faster fick öva sig på att hålla tyst")

Min pappa fyllde år under hösten och vi firade honom hemma hos Brorson Bus med familj. Eftersom Brorson Bus tidigare har tyckt det är jättekul att dekorera ljus så tog jag med mina ljuspyntsgrejer och såg fram emot en rolig stund tillsammans och en rolig present att ge till pappa/farfar. Fast just denna dag kom både leka med kompis och titta på tv före att umgås med mig så Brorson Bus började med att sitta bredvid och se purken ut. Fast jag hann bara sätta på den orangea bården så satt han nära och ville göra resten. Härligt!

Det här ljuset har massor med färg, jag lovar!

Ljuset ovan är det första vi dekorerade. Jo, det är dekorerat med massor med färg. Brorson Bus tyckte att alla färgerna var så fina så han hade på massor av varje och tog sedan pensel och började blanda. Det blev så fint så fint med alla olika färger som skapades av våra fyra. Och han ville ju att ljuset skulle bli ännu finare så han blandade på. Och jag satt bredvid och bet mig i tungan. Och så plötsligt kom det som jag hade väntat på:
 "Var tog färgen vägen?"
Jo, jag minns det där från fingerfärgsmålning på lekis. Ju mer färg jag klickade på och kletade runt med, ju finare blev det. Tills plötsligt alla färger var borta och jag hade en brun sörja på hela pappret.

 På andra sidan blandade han lite försiktigt och såg när det började bli brunt.

 På nästa ljus blandade han inte alls utan satt på guldigt vaxband istället.

Och sedan var ljusen slut och jag fick reda på att jag skulle ha tagit med fler. Det är härligt hur snabbt det kan svänga. För min sinnesfrid så räckte det nog med två ljus, kan säga att jag fick en rejäl övning i att man ska använda det man har, Brorson Bus lider inte av det där att spara bra saker till ett odefinierat 'senare', och att hålla tyst och låta honom få upptäcka saker själv.