Att skapa och själv få upptäcka (eller "när faster fick öva sig på att hålla tyst")

Min pappa fyllde år under hösten och vi firade honom hemma hos Brorson Bus med familj. Eftersom Brorson Bus tidigare har tyckt det är jättekul att dekorera ljus så tog jag med mina ljuspyntsgrejer och såg fram emot en rolig stund tillsammans och en rolig present att ge till pappa/farfar. Fast just denna dag kom både leka med kompis och titta på tv före att umgås med mig så Brorson Bus började med att sitta bredvid och se purken ut. Fast jag hann bara sätta på den orangea bården så satt han nära och ville göra resten. Härligt!

Det här ljuset har massor med färg, jag lovar!

Ljuset ovan är det första vi dekorerade. Jo, det är dekorerat med massor med färg. Brorson Bus tyckte att alla färgerna var så fina så han hade på massor av varje och tog sedan pensel och började blanda. Det blev så fint så fint med alla olika färger som skapades av våra fyra. Och han ville ju att ljuset skulle bli ännu finare så han blandade på. Och jag satt bredvid och bet mig i tungan. Och så plötsligt kom det som jag hade väntat på:
 "Var tog färgen vägen?"
Jo, jag minns det där från fingerfärgsmålning på lekis. Ju mer färg jag klickade på och kletade runt med, ju finare blev det. Tills plötsligt alla färger var borta och jag hade en brun sörja på hela pappret.

 På andra sidan blandade han lite försiktigt och såg när det började bli brunt.

 På nästa ljus blandade han inte alls utan satt på guldigt vaxband istället.

Och sedan var ljusen slut och jag fick reda på att jag skulle ha tagit med fler. Det är härligt hur snabbt det kan svänga. För min sinnesfrid så räckte det nog med två ljus, kan säga att jag fick en rejäl övning i att man ska använda det man har, Brorson Bus lider inte av det där att spara bra saker till ett odefinierat 'senare', och att hålla tyst och låta honom få upptäcka saker själv.