Bye, bye love

För flera år sedan köpte jag hårda plastflaskor som ska vara fria från skadliga ämnen, i alla fall de som vi i dagsläget känner till. Flaskorna tål även kokande vatten och fungerar bra både i vardagen och på utflykten. När jag köpte dem kändes de som bästa valet, och jag tycker fortfarande att de är tillräkligt bra, men med utbudet som finns idag så hade jag nog valt en glasflaska istället.

Men till förra Pride i Stockholm kom så en bubbelvatten med smak av kärlek. Jag blev aningens kär i denna flaska, budskapet alltså och inte den syntetiska smaken, och har sedan dess haft den som min vardagsvattenflaska. Det har känts fint att plocka upp en flaska med hjärta och regnbågsfärger på samt baksidans konstaterande att kärlek kommer i många former och smakar olika för alla.

Men så påminde mig min mamma om att plastflaskor av typ1-plast inte ska återanvändas då de riskerar att släppa ut gifter i vattnet om de blir solvarma. Den kärlelsfulla flaskan fick alltså följs med på en sista utflykt till pantmaskinen.

Som tur var så kunde den fortsätta sprida kärlek i form av trädplantering.

Men jag måste erkänna att det kändes lite kymigt när kvittot matades ut... Det var det trädbidraget det... Bad personalen programmera om så att biståndskvittot inte innehåller så mycket text och bild men det kunde de tyvärr inte.