Tankar så här två dagar efter jul

Nej, det här är inte ett schemalagt inlägg som har publicerats för tidigt. Så här kvällen före julafton går jag fortfarande runt med en härlig känsla i kroppen av att ha firat en underbar jul. I lördags hade Söt och jag vårt alldeles egna julfirande mest hela dagen. Dagen innan hade vi slagit in de julklappar som vi skulle ge till varandra, en var, och de vi skulle ge till andra.

Efter frukost så tyckte Söt att det var dags att öppna julklapparna för då skulle det ju borstas tänder. Han önskade sig en eltandborste redan i somras och har väntat och längtat, valt färg och så. Att jag skulle få en ny ficklampa hade Söt själv kommit på när han märkte att min började bli glapp. Vid inköpet var det en stolt unge som satt på disken och sträckte fram en tjuga. Och ett schyst biträde som småpratade med Söt och låtsades att han sedan slog in en annan vara som jag fick betala med kort. Det var riktigt högtidligt där vid vår julklappsutdelning. Han tog fram sitt paket, gav det till mig och bad mig säga ”God jul” och ge det till honom. Efter att han hade öppnat det gav han mitt paket till mig på samma sätt.

Denna lördag var hans tur att lägga något i vår adventskalenderslåda, han la ner smålego och så lekte vi med det. Mitt i leken så sa han ”mamma, jag vill att vi ska ha kvar lådan så att vi kan lägga ner där när vi vill göra något tillsammans”. Jag har tänkt samma sak, den är fin vår låda och det har varit högtidsstunder varje gång vi har lagt i och öppnat den.

Vi bakade pepparkakor och delar till en lastbil. Jag fick ett litet bryt när vi skulle sätta ihop den och Söt började försöka äta upp de brända delarna (jag som hade tyckt att det var en bra idé att låta delarna ligga kvar i avstängd ugn för att torka lite extra) och godiset som vi hade dekorerat med. Men till slut fick vi ihop den med nästan alla godisar kvar på. Och en skumtomte i förarhytten.

En fin tillsammansdag. 

God jul till er alla, när och hur ni än firar.