Sagolikt skapande

Luften dallrar. Jag vet att det är av ugnens värme men det känns som om den vibrerar av samma upphetsning som finns i mig. "Bara lite till, bara lite mer självlysande" säger hon som kan det här. Och så är den där, den där sista förändringen och den långa svarta tången tas fram. En efter en lyfter den ut de glödande föremålen och bäddar ned dem i sågspånet. Lågorna flammar upp och det är nu magin sker. Hur det blir går inte längre att påverka, nu är det bara att vänta.

Sot, svärta, allt ser likadant ut. Vatten och lite svinto avslöjar om det här är mitt eller ditt. Och där är den, mer bronsfärgad än turkos, mer vit än brunsvart. Varför? Det vet vi inte, det bara blev så den här gången. Men krackeleringen, rakubränningens kännetecken, finns där och jag känner att jag nu tar med mig en del av den här helgen hem. Tar med havets skiftningar, dess kyla mot kroppen men också värmen i densamma efteråt när jag har stigit upp igen. Tar med känslan av vinden som surfar i andras segel, i mitt hår och i lånehundens päls när vi båda sitter på båtbryggan och luktar. Jag på sältan, han med sin mer avancerade nos säkerligen på tusen olika saker, avläsande berättelser som jag inte har en aning om. Men jag är nöjd med att betrakta havet, hur det ömsom är stilla och ömsom leker kull, känna dess spegling i min egen kropp, bli ett med det och färdas iväg samtidigt som jag är jordad här.

Denna båt, detta mitt vattenglasunderlägg, kom till under en helg i skärgården. Medvetet valde jag att låta mobilen ligga kvar på rummet. Flera gånger dök tanken upp att jag skulle hämta den så att jag kunde fota saker till bloggen men jag stannade där jag var och lät tanken flyga vidare. Jag ville vara där och uppleva, inte registrera vilket jag ofta tycker det blir när jag är mer upptagen med att få till en bra bild än att vara en del av det som händer.

Keramik och glasering har jag hållit på med tidigare men det här var första gången som jag testade rakubränning. Det skedde i en gasoldriven ugn, och inte i en vedeldad som jag har sett tidigare. Vi fick färdiga plattor att glasera och jag fick lära mig nya tekniker för att få fram mönster. Själva båtskrovet är skapad av en bit tejp, den togs bort efter glaseringen. Även masten är gjord på samma sätt. Om man tittar noga, så kan man se att det går en smal, smal rand mellan det röda i seglet och glasyren runt båten, även detta är en tejp, från en otroligt smal tejprulle.

Jag försökte blanda röd och gul glasyr i seglet men det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig. Dels flöt det inte ihop utan blev en skarp avgränsning och dels så var den gula glasyren nästan vid. Det som inte täcks med glasyr brukar bli brunsvart av det brinnande sågspånet men denna gång blev det inte så. Båtskrovet antog delvis en silverton och masten fick några svarta prickar. Delar av baksidan fick den där brända svärtan.

Försöket gav mig helt klart mersmak, både vad gäller raku och även vanlig keramik.