Frukt... (fotoutmaningen)

I helgen som var hälsade vi på både mina och DenDärs föräldrar. Mycket gott åt vi på båda ställena. Hos DenDärs föräldrar gjorde jag en ny bekantskap, krikon. Enligt de andra så smakar de lite syrligare än plommon men jag tyckte de var minst lika smaskiga som blå plommon.

Många krikon blev det...

Och när vi skulle åka hem fick vi, förutom krikon, fylla väskorna med morötter, rödbetor, tomater och purjolök. Lyxigt.

Men jag blev så till mig av härligheten så jag missade att kolla bakgrunden fler gånger. På översta fotot drog jag duken åt sidan men inte tillräckligt så den syns på ett hörn. Nedan fotade jag korgen, efter första fotot la jag märke till hinken och flyttade på den, sänkte även kameran för att inte få med handtaget på kylskåpet. Perfekt kort nästa alltså eller...?

Nä för då fick jag ju med burkarna som jag inte hade lagt märke till första gången.

På många ställer ser man frukt ligga och ruttna. Jag förstår om man som fruktträdsägare inte hinner ta tillvara på allt. Ibland har jag plingat på och frågat om jag får plocka lite frukt.

Men hos en del behöver man inte ens plinga på för de har själva plockat upp och lagt ut i korgar. När jag gick förbi den här korgen på morgonen så var den full med plommon och bredvid fanns en korg full med äpplen. Jag tog några av de förstnämnda och hade en god promenad. På eftermiddagen fanns det bara ett enda plommon kvar. Tänk vad många vi är som har blivit glada när vi passerade där!

Och så kan jag ju inte låta bli att visa upp vår gurka, också den från DenDärs föräldrar. Den gurkan har en väldigt tydlig åsikt om detta med att bli uppäten...

I övrigt ser jag fram emot goda clementiner och apelsiner. Från barndomen är apelsinen en vinterfrukt men sedan en sommarsemester i Portugal så förknippar jag den även med sommar. Men tillsammans med nejlikor så blir den definitivt en adventsfrukt. Och eftersom vi kör DenDärs sjuarmade ljusstake som adventsljusstake så börjar vi adventsmysa redan i början av november. Snart dags alltså.





Här finns mer frukt.

Såntdär "varför tänkte jag inte på det tidigare"-fix

När man bor på tjugofem kvadratmeter så känns allt nära på gott och ont. Snart är det ett år sedan jag började vara här. DenDär gjorde sig av med sådant som inte var praktiskt och tillsammans skaffade vi nytt. Eller nytt och nytt.. Sakerna var nys för oss men inte nyproducerade för vi har letat på loppisar. Mina pryttlar flyttade med allt eftersom och de och DenDärs pryttlar har snurrat runt lite i sin jakt på bra ställen att vara på. En del hittade sin plats direkt och en del har bott på olika mer eller mindre bra ställen. Skohornet är ett exempel på det sistnämnda. Det har tidigare hängt på hatthyllan, smidigt inom räckhåll för skopåtagning. Men när min anslagstavla flyttade dit så fick skohornet maka på sig. Ett skohorn står ju inte där man ställer det så ett tag utgjorde det snubbelvarning i hallen, ett tag dunkade det mot toadörren på ett enerverande sätt för att sedan förvisas till hallgarderoben där det tydligen inte trivdes utan försökte rymma när man öppnade den. Av haka-fast-kläder-och-riva-sönder-dem-orsak så ville vi inte sätta upp en krok vid ytterdörren.

Men så fick jag en såndär idé som, när den väl kommer, känns så självklar så man undrar var den har hållit hus. Jag gick och köpte mig en lådknopp vars medföljande skruv fick huvudet avsågat så att den funkade att skruva in i väggen.

Skohornet fick sig ett band och vips så hade vi en fin upphängning smidigt nära dörren.

Nära till metallslöjdbänken var det också under arbetets gång. Kökspallen fick extraknäcka som snickarbänk tillsammans med en lös tving. Det är verkligen guld att ha fått ärva en massa bra verktyg.

Så nu har vi en gul detalj i vår annars röda hall. Jag kan fortfarande bli fascinerad över hur många olika färger vi har plockat upp här utan att det känns rörigt. Fast mer om det en annan dag när jag har fotat lite mer.

Nära... (fotoutmaningen)

Först skrev jag ett helt annat inlägg, ett om hur nära det blir till allt i en lya på tjugofem kvadrat. Men nu, såhär på väg i säng, började jag försöka fånga känslan av en annan form av nära. Den där när man kommer en annan människa nära både fysiskt och psykiskt, när beröringen blir ett samspel och något händer i både hos den som berör och den som blir berörd. Hos mig börjar det pirra i den kroppsdel som har kontakt, ett pirr som även kan överföras till den som jag berör. En del pratar om energier vilket för mig ger en bra bildlig förklaring av något jag inte riktigt kan förklara. Härligt är den i alla fall den där kontakten, att komma en annan människa så nära.

Önskar er alla en fin helg med härlig närhet.



Det där andra inlägget kommer under lördagen. Men innan dess kan man titta på andras bidrag hos fröken foto, eller kanske hoppa med själv.

Tunn... (tankar om människor)

'Tunn' är dagens temaord i fotoutmaningen. Jag vet att det finns tusen tolkningar men min känsla landar hela tiden i den tunna linje det är mellan att vara en önskad människa och en oönskad. Vi matas med foton på, döda och levande, människor som flytt. Instängda i lastbilar, hopträngda på knappt flytande båtar. Och de som överlever finner att de är oönskade människor. Till skillnad från de turister som kommer andra vägar, de önskade människorna som skapar jobbtillfällen.

Jag kan inte förstå, och hoppas att jag aldrig kommer att tvingas förstå, hur vardagen ser ut när valet att fly på ett sätt som lika gärna kan betyda död som liv, framstår som det enda vettiga valet. Att fly och vara så ovälkommen. Är det en liten lättnad att komma fram och slippa våldet? Eller är bemötandet här bara en annan sorts våld? Oönskade och instängda i det som skulle vara friheten.

Jag har tur, jag är född här. Och när jag hade tröttnat på att stå och titta på stängslet så kunde jag lätt gå därifrån. För det var ju bara en basketplan som jag var inne på.

Men först fotade jag det här, ljuspunkter som framträdde i stängslets nät. Precis som vissa människor framträder som ljuspunkter nu när så många vill stänga och låsa om vår trygga ö. Låsa andra ute. Men det finns människor som säger ifrån, människor som gör något konkret. Jag är inte en av dem, orken räcker inte och det känns skit. Men någon dag, då ska jag vara en av dem igen.

Här finns andra tolkningar.

Vatten... (fotoutmaning)

Jag är i Göteborg på improvisationsfest(ival). Härligt, roligt och way out of comfort zoon to do impro in English. Under tiden är det ju också fotoutmaning hos Fröken foto och fast jag hade förberett ett inlägg så var min hjärna för full av upplevelser för att jag skulle komma ihåg att lägga ut det. Men här kommer det, från ett Göteborg som tack och lov har fått mindre vatten uppifrån än vad väderleksrapporterna siade om. Annat vatten finns det ju och det är en av de saker som jag gillar med stan. Och imorgon ska vi till min favorit, Delsjön. Sådär skog, strand, klippor och sjö i härlig kombination.

Allt behöver ju vatten och det är häftigt att se torra, till synes döda, miljöer lever upp efter regn. Hur fröet till liv ändå finns där, hur växter skjuter fart och nedbäddade djur tar sig fram igen. Nu var det ju inte öken, varken sandig eller frodig, som jag fotade utan torkade alger. Men jag tycker det påminner om den där fasta ytan som torra områden får efter att ha sugit upp allt regn.

Andra växter som har fått uppleva både torka och monsunregn är mina krukväxter. Det sållar snabbt ut de kinkiga växterna om man säger så. Men även de tåliga växterna har visat sig trivas mycket bättre med jämn fuktighet och efter de har fått självvattnande krukor så trivs de så är det härligt grönt här hemma. Även grönsaker under tak ute mår väldigt bra av självvattnande krukor. Lätt att göra är det dessutom, instruktion finns här då jag hittade lite förbättringsområden efter att första gången ha följt en beskrivning på nätet.

När jag har missat att hålla koll så kan jag mötas av denna syn...

Varför använda den ditsatta ställningen när persiennen är en så mycket bättre, och ljusare, klätterställning...

Här ser du vad andra har tänkt på utifrån dagens tema.

Textil (Monthly Makers)

Juli månads tema i Monthly Makers var rymden och jag gjorde en auberginerymdraket med morotsfenor. Allt för att jag inte ville ha fler prylar hemma. Kläckte ur mig att jag nog skulle göra något ätbart på alla resterande teman och kanske även göra om årets första sex teman i ätbart utförande.

Och vad var då temat för augusti månad...? Textil... Min första tanke var att tillaga en stek eller rullader som man ju kan binda med steksnöre men det kändes väldigt fantasilöst. Sedan klurade jag på att baka kakor med småhål i sidorna så att jag kunde sy ihop dem med godissnören men inte heller det var jag sugen på. Sedan klurade jag på en massa innan jag landade i att använda ordet textil som inspirationsord och då blev det en nåldyna! Jag har nämligen sett mängder av roliga nåldynor, bland annat i form av prinsessbakelser.

Istället för ull, garn eller tyg fick min nåldyna mos, gräslök och en utskuren tomat. Lingon på tandpetare fick vara knappnålar. 

För att få det lite mer matigt fick den en botten av pannbiff. Gott var det. Och kul att göra. 

Min tanke är att jag ska göra om även tidigare teman i ätbar form men även om idén finns på papper så har jag inte hunnit få till det än. Så om jag fortfarande tycker det är en bra idé i nästa månad så kommer både januari och februari då. 

Sedan blev det ändå något gjort i textil eftersom jag köpte en duk på loppis och insåg behovet av bra dukförvaring. I förrådet hittades en bit rundstav och i tyglådan låg ett nyligen utrensat par träningsbyxor där tidens tand hade kompletterad sidsömmarna med hålmönster. Så jag klippte upp tyget, silvertejpade fast det mot rundstaven och rullade det runt runt. Ändarna knöt ihop med sytråd och sedan hade jag en lagom mjuk mojäng att vira mitt tyg runt. 

Silvertejp är grejer det :-)

En blommig karamell...

Här finns allas bidrag samlade.

Den bästa tiden på dagen... (fotoutmaningen)

Den bästa tiden på dagen är den när jag bara är och glömmer bort klocktiden.

För mig går det inte att fotografera för när jag tänker att 'det här ska jag fota' så har jag kastat ut mig ur det där oreflekterande varandet.

Men om det gick att fotografera så skulle det kunna se ut såhär;

Vatten och skog, mina två favoriter.

Det skulle också kunna se ut såhär;

När jag glad och nöjd släcker sänglampan och ser fram emot att få vakna till ännu en dag.

Här ser du andras tolkningar.

Tetrisspelande har sina fördelar

När man inte har roliga verktyg själv och inte riktigt känner för att handsåga en massa så blir man glad när det visar sig att byggvaruhuset för en liten penning sågar upp materialet man köper där. Så när vi var där för en halv evighet sedan och skaffade hyllplan till grytförvaringen så passade vi på att skaffa material även till övriga projekt. Det blev lite tetriskänsla när vi stod och måttade in ett antal olikformade hyllplan samt tre delar till en köksskåpsinsats på så liten yta som möjligt. När de sågade så blev det ju lite slattar över som de hade tänkt slänga men dem ville jag ju ha med hem. "Bra att ha"-bitar liksom. Och idag förvandlades två slattar till hyllor ovanför köksbänken. Deras bredd och djup var så perfekt som om vi hade planerat in även dem i det där tetrisritandet. Det enda vi köpte till var vinkeljärn. Så nu är det lite mindre småplock som skräpar på själva köksbänken. Våra nördiga äggklockor är vi fortfarande barnsligt förtjusta i.

Då det bland annat är tesilar som ställs upp så satte vi en isärklippt plastficka mot väggen. Så smidigt sätt att enkelt skydda ytor.

Tankar om bloggar, bloggare och reflektioner

Reflektion är fototemat för dagen. Här i återhämtningslägret har det inte blivit så många fotoutflykter så man tager vad man haver hemmavid.

Reflektion kan mångfaldiga...

Jag och min mamma kom in på det där med fritidsintressen häromdagen. Att jag har tur som gillar att skriva, både berättelser och här på bloggen. Jag gillar ju annat också men p.g.a. den där hostans uppdykande så blev ju de då nyupptäckta vattenumgängena i form av kajakande och snorklande kortvariga bekantskaper. Eller tillfälligt lagda på is, som jag brukar uttrycka mig när jag känner mig aningens mer positivt inställd till det hela.

...både livet självt och stjärnorna...

Men skrivandet det har jag kvar och det har verkligen fått hamna i fokus. Det är ju inte så att min blogg blir nedsprungen men den har ändå visat sig vara en kontaktskapande yta. Så mycket roligt kan hända bara man vågar fråga. Sara och jag peppade varandra att skriva genom vår stafettnovell. Och med borgmästaren har jag ett annat skrivprojekt som är lite mera hemligt än så länge. Att kika på andras bloggar är avkoppling, inspiration, pepp och ibland blir det även en stund för reflektion.

...som i vanliga fall lyser upp blomster och pynt...

Och att skriva skönlitterärt, både för barn och vuxna, är för det mesta så himla roligt. När jag inte sitter där och ska gå igenom texten för tredje, femte eller nittioåttonde gången för att få till den ännu bättre. De gångerna suckar jag och stönar en hel del. Men sedan hittar jag den där tråden eller den där ordvändningen och får till det och då blir jag väldigt nöjd med mig själv över att jag hänger i. Att läsa andras böcker för att reflektera över hur de skriver är också givande. Att leta fram det där som tilltalar mig och som jag kan inspireras av i mitt eget sätt att skriva. Och så är det ju den där skrivgruppen som jag kom med i min guldkant på skrivandet, min grädde på moset. Att tillsammans med härliga människor få reflektera över egna och andras texter är så himla lärorikt. Och galet roligt när vi flippar ur, för det gör vi. 

Att skriva kan också vara reflektion. Och jag kan lägga mina egna känslor på en karaktär som antagligen reagerar annorlunda gentemot hur jag reagerar men själva grunden i den upplevda känslan kan vara densamma. En dag när allt kändes sådär totalt hopplöst med papper hit och dit till Fk mf så kände jag att det inte alls gick att skriva. Men så bestämde jag mig för att ta den där hopplöshetskänslan och lägga den på en karaktär i en scen som jag inte riktigt hade fått till. Motigt var det men när jag väl kom igång, vad jag skrev! Och scenen blev rejält bra. Den berättelsen är en av flera som har fått åka in till diverse tävlingar så det blir en spännande höst med förhoppning om vinst(er). För så bra vill jag ju bli i mitt skrivande, så att mina karaktärer knockar andras :-)

...och min tavelhylla där skrivlusttavlan står...

Här hittar du fler tolkningar av temat.

Mixina, ärad regent över måltidslandet

Förra veckan skrev jag ju om Pride, om paraden jag skulle gå i. Inte kunde jag väl ana då att det där kliet i halsen skulle visa sig vara en alien som hade flyttat in. Utan lov. En särdeles slemmig alien. Akutläkaren som under söndagen tittade mig i halsen sa "Oj!" med stort eftertryck. Så här har jag nu tillbringat en knapp vecka med att låtit den där antibiotikan göra sitt jobb medan jag har fokuserat på att få i mig smärtstillande, vätska, salt och näring. Matmässigt känns det som om jag har gått i barndom, en dag köpte jag till och med några barnmatsbrukar för jag orkade inte mixa något hemma... Annars har det varit spenat, majs och blomkål som har fått anta en slät form. Fil, mosad banan och äppelmos har också gått ned. Och häromdagen mixade jag en färdig ärtsoppa till mer fungerande konsistens. Inspirerande vecka för dagens min favoritmiddag-tema....

Jag har i alla fall kommit fram till att jag, precis som vid dryckestemat, inte har något speciell favorit utan att det är allt runtomkring som påverkar. Som när jag pluggade i Sydafrika och lärde mig laga en massa olika mat med hjälp av en vattenkokare och en elektrisk stekpanna. Det fungerade över förväntan men när jag efter några månader så lärde jag känna en student som hade micro på sitt rum... Ja då tog jag min potatis och gick hem till henne. Och så hade hon ett eget litet kylskåp, fast hon lät alla kompisar och alla i hennes korridor ställa in saker där också så det var rejält trångt, så jag fick en klick smör till min potatis! Salt hade jag med mig själv. Gissa om jag var i himmelriket.

Eller när man är sådär lagom hungrig när man får något att äta och äter sådär lagom mycket så att man blir perfekt mätt och energifylld istället för i matkoma.

Eller när man går och är sugen på något i flera dagar men inte kommer på vad och så kommer man till slut på vad och lagar det och mmmmmmmm.

Ja, sådant kan man tänka på medan man ärar sin mixerstav :-)

Mitt varma tack till duon Wasabi och Tomatpuré för att de ställde upp och gjorde Mixinas sminkning, Grytlappslådan och Pyssellådan för utlåning av kläder. Kronan är privat, den har Mixina fått låna av Prinsessan Drakdräpare, hon som för ett antal år sedan deltog i Blodomloppet.

Annat middagsrelaterat som man kan tänka på är den där häftiga matkreationen som jag gjorde för några veckor sedan när Monthly Makers hade rymden som tema. Den var både fin och god och så hade vi picknick på golvet. Sådana måltider tycker jag också mycket om.

Hos fröken foto kan ni se vilka favoritmåltider andra har.