Ett mörkt Stockholmstips

 

I början av året var jag på en osynlig utställning och jag vill verkligen rekommendera den. Eftersom den är häftigare ju mindre man vet om den så tänker jag inte berätta mer än att man får prova på hur det är att vara blind. Man bokar en tid för guidning men det finns grejer att prova före eller efter så se till att sätta av mer tid än själva guidningen.

Här står det nästan "Katarina". Jag blev så till mig av att förstå hur blindskriften på skrivmaskin fungerade så jag slog fel på sista "a" av bara farten. Att jag ropade "nej" i samma sekund som jag tryckte ned knapparna hjälpte ju inte.

En selfie :-)

Passar även på att rekommendera restaurangen Svartklubben, jag har varit där tidigare och kommer att återvända dit.

Ovala former i pysselhörnan

Geometri... Ja, det är temat för denna månad hos Monthly Makers. På sätt och vis inbegriper det allt tycker jag och jag har sett geometriska former både här och där. En morgon la jag märke till att solens intåg här skapar rätvinkliga trianglar på det frostbelagda taket. Jag gillar även att man ser den skarpa kanten mellan sol och skugga och vet var det kommer smälta härnäst. Och på väg hem en kväll var jag nära att trycka på bussens stoppknapp bara för att jag ville ut och fota en fasadbelysning... Men magens knorrande hejdade handen alldeles innan det hann plingas. Just det här med att ett tema skärpen/ställer om ens fokus mot omvärlden är något som jag saknar efter den fotoutmaning som jag deltog i under ett år och där varje vecka hade ett ord som skulle gestaltas. Jag har fått tips om att det finns liknande utmaningar så jag ska ta mig i kragen och leta upp en. Men nu åter till geometrin...

Förutom att se geometriska former överallt så har min hjärna snurrat formler från gymnasietiden. Konstigt att vissa sådan sitter när jag till förra månadens bidrag fick fundera ordentligt på vad vinkelsumman är i en triangel. Att radien gånger radien gånger pi ger arean på en cirkel kommer jag i alla fall ihåg, likaså att basen gånger höjden delat med två ger arean på en triangel. Det är något visst med geometriska figurer tycker jag, vackert på något vis med vinklar och sträckor utritade.

Så här inför påsk så är det ju en geometrisk figur som är extra aktuell, en oval. Jag minns inte att vi räknade på just dem i gymnasiet men jag minns en bild som vår mattelärare visade och sa att det kommer vi få titta vidare på på universitetet. Nu valde jag ju en annan bana än den tekniska men bilden dök upp i mitt huvud. Jag insåg dock snabbt att jag inte mindes den tillräckligt bra för att rita upp den så jag letade fram den på nätet. Kan säga att det snurrade rejält i mitt huvud när jag började läsa på sidan som bilden kommer, så mycket som jag inte ens förstår att jag har kunnat.

När skrivaren hade gjort sitt jobb så njöt jag av all plats jag nu har och lekte med papper och färg. Lyxigt med både höj- och sänkbart skrivbord och så extrayta i form av utfälld sekretär. Fortfarande en del pryttlar som ska hitta sin plats och efter att fotot var taget så flyttades skrivaren närmare sekretären och extrastolar staplades på hög i hörnet. Inte den vackraste installationen men där slipper vi springa på dem.

Jag lekte med olika pennor och med vattenfärg och målade olika former bara för skojs skull. Kom att tänka på de flirtkule -påskägg som vi målade och satte i påskriset när jag var lite, och insåg att mitt påskäggsmålande ligger på ungefär samma nivå nu som då :-)

I slutändan blev det kalenderbilden för april månad.

Den lilla trekanten med texten "Glad Påsk" är en mindre variant av de påskbrev som vi delade ut när vi var små. För mig var det självklart att teckningarna skulle vikas på det sättet men när jag flyttade runt i Sverige så insåg jag att det kan se lite olika ut på olika platser.

Än får den inte komma upp vid kalendern på riktigt men den fick posera där i ramen. Den ram som fortfarande har sin glipa där nere i högra hörnet. Jag har inte skrivit dit det men jag "ser" ändå citatet som jag blev tipsad om i det inlägget, ""i sprickorna kommer ljuset in". Fint.

Om  med det vill jag så här tidigt passa på att önska alla en härlig påsk! Njut av ljuset!

En hyllning till hyllor

Det är lite lustigt det där med att vissa möbler passar så perfekt på ett ställe och sedan inte alls på nästa. I vår förra lägenhet, den på 25 kvm, var ju mycket köpt på loppis just för att på mm passa in just där och vid flytten fick en del gå tillbaks till loppis. Men vägghyllor kan man ju tycka borde passa bra lite var som och ändå har jag haft fyra olika lösningar för teförvaring på lika många ställen.

I kollektivhuset hade jag tillgång till bland annat cirkelsåg och kapade lätt till återbruksfyndade hyllor så att jag kunde montera dem på ett bakstycke som passade perfekt mellan två fönster. Hyllan finns kvar, den verkar hitta nya användningsområden i varje lägenhet, men inte till te. Sedan letade jag och letade efter korta hyllor som passade bra till en grönmönstrad tapet men det var först när jag ramlade in på en badrumsavdelning som jag fann det jag sökte.

På en helvit vägg gjorde de sig dock inte men det gjorde två hyllor som jag trodde mig ha rensat ut i flytten. Då passade de perfekt till köksbänken, den fina men extremt opraktiska köksbänken som varken gillade värme eller väta. "Varför gör man på detta viset?" frågade jag mig tusen gånger men tehyllorna gjorde sig bra och även de vita slatthyllorna som jag senare monterade upp bredvid.  

Och så kom vi då hit där ingen av ovanstående lösningar gjorde sig. Och den underbara perstorpsplattan är ju som gjord att baka på så jag ville inte ha burkar ståendes på den utan ville få upp allt på väggen. Tyvärr har vi ingen stor loppis här i närheten men en dag tog jag mig omvägen till den bra som vi bodde nära tidigare och där väntade den perfekta tehyllan på mig.

Och som bonus så hittade jag även den perfekta hyllan till hallen! En sådant där "bli-glad"-hylla är som gjord för att tillfälligt lägga ifrån sig mobil och nycklar när man kommer in genom dörren. Och på köpet hittade en nyckelringsfågelholk hem. En pryl som jag fått för typ tusen år sedan och nästan gett till loppis ett antal gånger men alltid behållit i sista stund.

Inte alla som har en borg i sitt hem :-)

Vårkänslor

I lördags var vi ute på en härlig promenad i solskenet. Smältvatten här och där men även snö på skuggiga platser och slask som hade fryst till is på gångstigar. Och på sjön åkte folk långfärdsskridskor. Vi fick vårkänslor ändå och det kändes i huden när man kom hem att man hade blivit solkysst. Jag njöt dock inte fullt ut för det började klia som bara den i halsen och jag trodde att jag höll på att bli förkyld.

På väg hem fascinerades vi av kontrasterna i form av en häck som hade fått knoppar men det var inte förrän lite senare som jag kopplade ihop det hela. Vi ju faktiskt är inne i mars och det är, trots nytt snöfall, dags att börja med antihistamin. Och igår var halskliet borta! Borde börja fira min födelsedag med att ta årets första antihistamin, så att jag kommer ihåg det och inte tror det är en begynnande förkylning varje år.

Här hemma har det varit fullt med blommor, tack vare den där födelsedagen. Allt eftersom delar av buketten har gett sig så har jag plockat om och delat upp. Inga skapelser som skulle ge mig jobb i blomsterbutik men kul ändå.

Ena buketten var härligt busig. De rosa tulpanerna slog ut snabbt medan de lila strävade upp mot ljuset.

När de rosa var utblommade fick de lila flytta ut i flera små vaser tillsammans med grönskan.

Även den andra buketten var en härlig blandning av blommor och grönska.

Och med blomblad som faller så kan en ödla få lust att skaffa sig vingar.

När alla blommor var utblommade fick grönskan flytta ihop i en vas. Och ödlan gillade läget.

Bjussar även på en rolig bild från den där solskenspromenaden.

Fick mig ett gott skratt när jag kom hem och kollade fotona, just när kortet togs hade tydligen vinden lekt i vassen så den där båten som syns i första bilden blev alldeles osynlig.

Semmeltider (eller så kan det gå när man tömmer frysen)

Varje gång jag ska flytta så tänker jag att det vore smart att äta upp det mesta i matväg för att slippa släpa på det, nu senast var första gången jag faktiskt gjorde det. Och när man hittar några lussekatter och affärerna redan i januari har börjat sälja semlor så kan det hända att man gör sig en lussesemla.

Jag gjorde som jag brukar, skar av ett lock, gröpte ur en del inkråm och blandade det med grädde och mandelmassa. Sedan i med det igen och på med vispad grädde och locket. 

Helt klart goda även om min favorit fortfarande är min semla med rosenvatten. Dock ska jag försöka komma ihåg att göra mer platta semmelbullar nästa gång jag bakar sådana för just det var klockrent, mer blandning, mindre bara bröd.

Hur gillar ni era semlor?

En kärlekshistoria med en ung herre

För flera år testade jag en ungherre. Det låter ju som värsta karlförmedlingen men det var kakförmedling i lösvikt som jag hade hittat till. Man fick själv blanda de sorter man ville ha och förutom två favoriter så tog jag mig då denna kakkarl och det var en god en må jag säga. En lite syrlig smak som jag föll för men som jag inte har hittat tillbaks till hos andra ungherrar. Butikens bageri tillfrågades och de visste inte var denna syrlighet kom ifrån. Så jag gav upp. Tills jag hittade syrad grädde i butikshyllan och bestämde mig för att testa igen.

Mitt barndomsminne är att det tar en halv evighet att göra smör av grädde men jag undrar om inte syrad grädde tar ännu längre tid på sig, typ 3/4 evighet. Höll på att ge upp flera gånger och blev avbytt av DenDär, som faktiskt gav upp efter en stund men till slut så hade jag de där små smörkulorna. Som jag fotade men som mest ser ut som kräks så dem slipper ni se här. 

Pigga ungherrar på väg in i ugnen.

Jag tittade på recept för ungherrar men kände inte för att springa och köpa marsanpulver bara för ett testbak. Tittade så på hur man gör eget marsanpulver, som också kunde användas till vaniljpudding, men hade inget mjölkpulver och iddes inte handla det heller. Men jag insåg i alla fall att det är stärkelse både i köpevarianten och det man gör själv så då slog jag upp ett recept på mördegskakor med potatismjöl och sedan improviserade jag ihop det med bakpulver, vaniljpulver och salt från ungherrarnas innehåll.

Lite slakare efteråt.

Den syrliga smaken från smöret blev perfekt. Men en drös annat behöver göras bättre. Mängden vanilj blev på tok för mycket. Och lite halvgrovt mjöl, dinkelmjöl, var inte optimalt. Om det var pga mjölet som jag upplevde kakorna för osöta eller pga av att jag, som vanligt, struntade i att kompensera sockermängden när jag hade vaniljpulver istället för vaniljsocker vet jag inte.

Här är i alla fall mitt hittepå-receptet (1/4 sats kakdeg) om någon skulle vilja testa själv:
1 dl vitt mjöl
1/4 dl potatismjöl
1/4 dl florsocker
50 gram smör
1 krm bakpulver
vaniljpulver (1 krm var för mycket)