Granen står så grön och grann i skogen

Jag gillar julgranar. Färgen och doften, ljusen och glittret. Här hemma har jag dock delat upp det på olika installationer. Mina slingrande krukväxter får ljusslingor och den ena har en stjärna som egentligen är en ljusstake för sådana där små julgransljus. Remsor av silvertejp håller den på plats.

En grankvist i en vas brukar få stå för den där härliga juldoften. Men så kände jag att jag ville ha något lite mer granformat också. Kriterierna var att det inte skulle kräva någon direkt plats varken som pynt eller när det förvarades och så vill jag inte springa iväg och köpa något färdigt. Det väldigt lilla tygförrådet här hemma led en total brist på grönt så det blev en tur till loppis där en näsduk inhandlades för hela två riksdaler. Jag var osäker på om det skulle fungera att sy i men kom sedan på att jag kunde sy ihop det med ett grövre tyg. DenDär hade ett par byxor som hade gjort sitt så de fick bidra med en tygbit. På byxtyget skissade jag en gran. Jag som är sy-ovan blir så barnsligt glad över att jag, redan innan det börjar strula, tänkte på att tråckla ihop tygbitarna så att de inte gled runt.

Sedan sydde jag med raksöm direkt på skissen och fick då den här granen på det gröna tyget.

Jag klippte ut granen alldeles utanför raksömmen, det var en rejäl deja vu-upplevelse från när jag var liten och man gjorde egna mjukisdjur. Fick lust att lämna en bit öppen, vränga granen och fylla den med vadd men landade i att den fick fortsätta vara platt. Jag zigzagade runt hela granen och efter pynt till den. Föll för ett guldigt band som jag sydde fast med en raksöm i mitten av bandet.

En stjärna ville jag också ha och ett enkelt sätt att sätta upp granen. Jag rotade igenom mina klistermärken och hittade en adressetikett från ett ljudbrev. Någon som minns dem? Posten laserade nymodigheten 1982, gula kassettband med en total inspelningstid på 20 minuter och med tillhörande vadderad påse och adressetikett. Av någon anledning hade jag en sådan etikett i min klistermärkessamling och den fick nu bidra med en stjärna.

Med hjälp av stjärnan och en bit självhäftande tejpfäste jag granen hos Mumintrollen.

Hos Klockarbarn får man mer inspiration.

Glad första advent

Nu är vi inne på de vanliga adventsveckorna och idag var det tomtens tur att tändas. I all sin enkelhet så är det mitt favoritljus. 

Idag var det min tur att fixa adventsmys och jag bjöd på toppiga bröst..

För ibland så blir ju inte det man fixar sådär som det såg ut när man tänkte det. Adventsljusstake med mossa och svamp var tanken. Gott var det i alla fall.

Lite bakom igen

Det var ju inte utan att jag kände mig lite bakom förra veckan när jag insåg att jag hade fotat på fel tema. Samtidigt var det en intressant upplevelse att ha haft fokus på ett helt annat tema än övriga deltagare, efter alla studier i svart/vitt så såg jag det var jag än gick. Och det var spännande att se hur det jag upplevde som svartvitt i själva verket hade färg i sig, det blev så tydligt när datorn fick förvandla bilden. DenDär, som till skillnad från mig, gillar att editera foton visade mig även vilken skillnad det gör när man inte bara omvandlar från färg till svartvitt utan även ökar spännvidden mellan vitt och svart (eller hur det nu var han förklarade det han hade gjort).

De vackra iskristallerna satt på vår brevlåda. I utrymmet bakom dem är det oftast tomt, brev skickas elektroniskt och oftast impulsstyrt i kortform, räkningar betalas med autogiro eller fås direkt in på internetbanken som e-faktura. I december lever lådan upp lite och tar emot julkort. När vi för några dagar sedan pratade om just sådana så kom vi på att vi istället för att skicka julkort skulle sätta in portopengarna någonstans där de gör nytta. Det känds som ett bra beslut där och då men samtidigt så är det ju så roligt att pyssla personliga kort så nu är vi inne på att göra både och. En julhälsning till nära och käras brevlåda och en julhälsning till en organisations konto. Återstår att se var vi landar.

Brevlådans lock hade fått ett skägg av frost. Här ser jag verkligen det som Fröken Foto skrev om förra veckan, hur färg i en bild kan stjäla fokus, hur det man vill ha i bakgrunden kliver fram och tar över. I den övre bilden fastnar mina ögon hela tiden på de gröna fläckarna i vänsterkant, maskrosblad som ännu inte givit upp. I den nedre bilden upplever jag att fokus mer hamnar på frosten.

Fler tankar om bakom finns här. Och nu går vi snart in i december vilket både innebär en ny uppsättning teman och sista månaden av fotoutmaningen. Kommer att kännas tomt när den är över.

Varde ätbart ljus

Novembertemat i monthly makers är ljus. Mina tankar gick ju direkt till ljus som man eldar. Och sådana har jag både dekorerat och gjutit under månaden. Vår galna sjuarmade adventsljusstake kan du se här, där har jag även skrivit om hur mitt dekorerande väckte jobbiga funderingar på hur ens egna handlingar kanske befäster normer som man egentligen inte gillar.

I mitt inlägg om att gjuta ljus skrev jag även om hur man genom att bjuda in till  middagar kan sprida ljus i en tid där mörka krafter försöker ställa människor mot människor. Kika gärna in på  Invitationsdepartementet för att få reda på hur även du kan vara med. 

Det ljuset som jag visade upp i det inlägget var en idé som funkade över förväntan men jag tycker att grisen är så söt så den har jag inte kunnat med att sätta fyr på än.

Så många inlägg om olika typer av ljus har det blivit under november men så var det ju det här att jag hade bestämt mig för att skapa ätbara grejer... Jag gillar att ha många olika ljuskällor under hösten och jag gillar att ställa fram adventsljusstakar och stjärnor såhär inför advent. Att promenera i mörkret (hur mörkt det nu blir i en stad) och titta in i andras pyntade fönster tycker jag också om så jag bestämde mig för att ta fasta på det och göra mig ett upplyst hus med adventsstjärnor.

Och sen blev det natta...

 När vi skulle äta lät det ungefär såhär;
"Jag tar lite mer tak."
"Hur många granar vill du ha?"

Huset är köttfärs, jag byggde upp det runt en konservburk som jag hade slagit in i aluminiumfolie. I hålet som blev kunde jag sedan lägga en pannlampa, väl inpackad i en plastpåse. Snön är blomkålspuré och granarna är potatismos med hackad spenat som jag spritsade direkt på tallriken. Just granar är jag sugen på att göra igen, så gott, enkelt och effektfullt.

I ätbara återblick på tidigare teman har jag nu både lekt med tändstickor och magi. Eller tändstickorna var det DenDär som lekte med medan jag fotade och åt.

Magin var helt min egen även om DenDär hjälpte mig att äta upp skapelsen.

Sammanställningen hittas här.

Magisk mat

I maj var temat magi hos monthly makers, då visade jag upp vad jag hade gjort av innehållet i min mystery box och skrev en liten berättelse utifrån skapelserna, bland annat denna uggla.

 Eftersom jag i augusti bestämde mig för att göra ätbara bidrag och att även göra om tidigare bidrag i ätbar form så har nu turen kommit till lite ätbar magi. Det blir ett tvådelat bidrag med start i något som jag har nosat på i några år nu men som jag fortfarande tycker andas magi, raw food. Jag är, och kommer antagligen att fortsätta vara, blandkostare men jag vill få in mer grönsaker i min matlagning. Sedan tidigare har jag inspirerats av vegetarisk mat (hemlagad, halvfabrikat går bort vare sig det är kött eller veg) och nu senast kikat lite på just raw food. Ofta när jag har blivit bjuden på rätter har jag kommit på mig själv med att tänka "mm, god crème fraiche-sås" bara för att komma på att det kan det ju inte alls vara. Just det här att bara köra ihop en drös grönsaker (och kryddor och frön/nötter) och så har man vips en hel måltid som smakar som om det vore en massa annat i den också... Ja, det får mig fortfarande att häpna varje gång.

Så mitt första ätbara bidrag på magi-temat blir detta:

Fast glöm den röda rättikan längst upp till vänster för den glömde jag... Och auberginerna är inte med i första delen utan i andra. Och utöver det som är på bilden så slängde jag även i vitlök och chilipeppar.

Cashewnötter, avokado, lök, ingefära, citronsaft och vitlök i en mixer eller kör med stavmixer. Blanda ut med lite vatten till en halvkrämig, halvsåsig konsistens, tänk carbonara. I slutet läggs spenaten i och mixat lite halvt (den är inte i på bilden nedan). Skala zucchinin och gör smala remsor med exempelvis en potatisskalare. Måttangivelserna finns längst ned i inlägget om man inte vill höfta.

Blanda ihop allt och ät det rumstempererat. Det är mycket godare än det ser ut, det lovar jag. Carbonara ser ju inte heller så gott ut...

Det andra bidraget är mer visuellt, det är det jag tycker är roligast. Här kommer auberginen in, eller rättare sagt skalet på den. Innanmätet är lagt i marinad och kommer att stekas upp någon dag.

Jag tog tre delar av auberginen. Den bredaste fick ett hål med en diameter motsvarande rördelens inre diameter. Först hade jag tänkt att den breda delen skulle träs på rördelen men den var såpass tung så den låg kvar ändå. Rördelen gjorde jag av den rakaste delen av auberginen. Och så skar jag en skiva som var aningens lite större i diameter än rörets innerdiameter. Gissa förresten om jag stod och granskade auberginernas form i affären...

Sedan monterade jag ihop det hela. För att botten skulle sitta ordentligt så fick den bukta lite inåt så att den hela tiden pressades mot väggarna. Jag insåg att ovandelen behövde bli svart så då plockade jag fram lite soja och penslade på.

Och med lite Abrakadabra och Sim Salabim så hade jag en kanin i min hatt. 

Hatten fyllde jag nämligen med dipp och satte i två bitar av spetsen på en rättika. Runt om la jag morotsstavar och sedan högg vi in.

Vill man göra det enkelt för sig, och slippa ha en massa aubergine att ta hand om, så kan man lägga dippen i ett lågt glas och tejpa en cylinder av svart papper runt den. På toppen kan man då lägga ett hattbräde i svart kartong, kanske fästa ihop det hela med lite tejp så att brättet inte rymmer under dippandet.

Hokus pokus och hej då.




Ingredienser
1 dl cashawnötter
1 avokado
1 citron (saften)
1 salladslök, eller annan lök
2 vitlöksklyftor
2 cm ingefära och den är ungefär 2 cm i diameter
några "skak" chilipeppar
1 dl vatten
1 påse bladspenat eller annat grönt
 2 små zucchinis eller 1 stor

Låt gärna rätten stå och gegga ihop sig lite innan du äter den. 

Kladdelikladd, kaka, mums

Första gången jag åt kladdkaka så bodde jag fortfarande hemma, det var nog sent 80-tal eller tidigt 90-tal. Fast i samhället gick den under namnet "misslyckad pannkaka" efter att en granne hade bakat i långpanna och hennes mamma hade utbrustit "Men hur har du kunnat misslyckats så med pannkakan". Tjockpannkaka var liksom fortfarande vanligare än kladdkaka :-)

Genom åren har jag av och till tröttnat på kladdkakor. Jag har testat nya recept, testat egna varianter men inte varit helt nöjd. Men så ramlade jag över Receptet och efter det är det den enda typen av kladdkaka som jag bakar. I och för sig med olika smaksättningar och tillbehör och ibland så att även folk med allergier eller bara matpreferenser kan äta den. Jag skriver grundreceptet först och lite tips och trix efteråt. Och om ni tänker "äsch, jag behöver inte alls smälta sockret med fettet", tänk genast om. Med smält socker redan innan kakan går in i ugnen så blir kladdigheten en ny nivå av krämighet, inget knastrande socker här inte.

RECEPTET
100 gram smör
2,5 dl socker
1 dl kakao
1,5 dl mjöl (jag använder dinkel men grundreceptet säger vete)
1 tsk vaniljpulver
1 krm salt
2 ägg

Smält smöret i en kastrull, rör ned sockret och låt det smälta.  Blanda ihop alla torra ingredienser. stänga av plattan, ta bort kastrullen och rör ned torrvarorna i smörsockret. Knäck äggen i en skål och rör så att gula och vita blandas väl (det ska inte vispas). Vänd ned äggsmeten i gryten och rör snabbt ihop allt till en smet. Om äggen inte blandas in snabbt, eller om grytan fortfarande står på en varm platta, så kan man lätt få klumpar av kokt ägg i smeten.

Torrvaror på väg att röras ned i det smälta smörsockret. Äggsmeten står redo.

Bred ut den i en smörad och mjölad form med avtagbar kant. Ugnen ska vara på 175 grader C och kakan ska vara inne i 10 minuter.

Jag glömmer alltid att fota när den kommer ut ur ugnen men såhär ser den ut.

Smaksättningar
Mosa hallon och bred ut ovanpå smeten. Kakan kan behöva någon extra minut i ugnen då smeten blir lite blötare.

Blåbär är godast att strö över hela. Även här behövs några minuter extra i ugnen.

Att låt stjärnanisen ”dra” i smöret i ca 15 minuter när man smälter det har jag inte provat än men jag blev väldigt nyfiken på det när Ruth tipsade om det. Den där whiskygrädden går dock bort hos mig.

Direkt när kakan kommer ur ugnen kan man lägga på pluppar från centers salmiaksrulle, när de smälter breder man ut dem. Eller så smälter man dem lite i micron innan och bara brer ut dem. Går säkert bra med vanlig center också om man gillar söt kolachoklad.

Blanda flingsalt i en burk karamelliserad mjölk (dvs färdigkokt kondenserad mjölk, smidigt att slippa passa en kokande burk sådant i 3-4 timmar), bred det över kakan eller servera det till.

Vispad grädde eller glass funkar ju också alltid.

Att anpassa kakan till folk som inte kan eller vill äta det som är i grundreceptet
Ersätta ägg
Ägg går att ersätta bland annat med chiafrön. 1 ägg = 1 msk chiafrön och 3 msk vatten. Låt stå och dra i ca 10 minuter så att det blir en geleig konsistens. Man ser chiafrönen i kakan men de ger ingen smak.

Det ska även gå att ersätta ägg med linfrön, det har jag inte provat själv men då motsvaras 1 ägg av 1 msk hela, krossade eller finmalda linfrön och 3-4 msk vatten. Detta ska antingen sjudas på spisen i ca 5 minuter tills det tjocknar (äggvitetjockt) eller köras i mixer tills blandningen är tjock och krämig för att sedan vila i 15 minuter.

Ägg kan även ersättas med mosad banan, det har jag gjort i andra kakor när jag har velat ha banansmak. 1 ägg = 1/2 mosad banan. Bakar man saker som innehåller bakpulver så blir kakan lite mer mosig, detta har jag fått höra att man kan motverka med att öka på mängden bakpulver med 1krm per ersatt ägg.

Ersätta smör
Smör går självklart att ersätta rakt av med laktosfritt smör, margarin eller mjölkfritt margarin. Vill man göra tårtan veganvänlig men inte gillar margarin så kan man ersätta margarinet med 0,5 dl kokosolja med neutral smak (om man nu inte vill ha kokossmak på sin kladdkaka, det är också gott).

Ersätta mjöl
Det finns ju en drös olika mjölsorter och mjölmixar för glutenfri bakning. Jag har testat mandelmjöl vilket ger en mild, och god, mandelsmak och lite nötigare konsistens. Bovete, som ju är en ört och glutenfritt, borde gå att använda men det har jag inte testat än.

Ersätta socker
Sötningsmedel, stevia (flytande, det med utfyllnad tycker jag har en bismak), honung (om man vill ha en mild smak av honung) funkar som alternativ men jag har inga måttanvisningar då jag inte har bytt ut vitt socker än hos mig. Finmixade dadlar borde också fungera, det ska jag testa någon gång.

Glad minus första advent

Idag är det DenDärs tur att fixa adventsmys och jag sitter här och är imponerad över hur han, som brukar köpa färdiga pannkakor, vänder de hemgjorda genom att slänga upp dem i luften. Vilket inte var det lättaste att fotografera men här ser man i alla fall en suddig pannkaka.

För att få den där adventsmysiga känslan så är det saffran i smeten och jag äter mina med apelsinklyftor. DenDär flamberar sina med konjak och har vaniljglass till.

Några bilder på själva måltiden kan jag inte bjuda på för vi är båda överens om att pannkakor smakar bäst direkt när de kommer ur pannan.

Förutom en adventshälsningar är det här mitt återblicksbidrag på Monthly Makers tändstickstema. Återblickstema magi, och aktuella temat ljus kommer också här på bloggen innan november månads slut. 

Bakom... (impro och fotoutmaningen)

Bakom scenen

I måndags hade vi kursuppspel på den nivå 2 improkurs som jag har gått under hösten. En hel del missar gjordes såklart, det är fasen svårt att försöka komma ihåg allt man lärt sig och samtidigt lyssna in övriga gruppen och vara spontan. Men vi hade kul, fick publiken att skratta och vi lyckades ta oss från A till Ö utan att på förhand veta vad vår pjäs skulle innehålla mer än två karaktärer som på något sätt skulle mötas. 

Det häftigaste, för mig privat, är dock att det ger energi! Hela första höstterminen så var jag totalt slut efter varje kurstillfälle. Så länge alla lekte på scenen så gick det bra men när det skulle spelas upp för varandra, ja då kickade prestationsångesten in. Under vårterminen blev det ingen kurs då jag blev för hostig av kylan men i februari var jag på en bonanza, en after-work där man som publik kan hoppa in i sketcher. Där och då släppte det för mig, plötsligt var det bara roligt och jag fick energi av att vara på scen. Och nu under höstens kurs har jag varit impro-hög på samma sätt som kursarna var förra gången när jag mest var utmattad av att ha utmanat mina rädslor. Tänk vilken skillnad det kan bli när man har utmanat de där trollen såpass att de tröttnar och flyttar någon annanstans.

Det är ju på scenen vi hålls på våra kurser, i måndags var första gången jag var bakom scenen och det är där mitt bidrag till denna veckas tema är fotat. Jag hade en bild av hur jag skulle ta fotot men så frågade Lotti om jag ville ha med en människa och det tackade jag ju ja till. Det är Lotti som, tillsammans med Robert, driver Improvisation & Co, där de och andra improvisatörer agerar kursledare, sätter upp föreställningar och står på scen. Är man sugen på att få garva i höstmörkret så är det här ett ställe att gå till. Jag har två stycken kompisbiljetter som jag gärna lämnar vidare, då går man två personer till priset av en (220 kronor totalt). Hojta till i kommentarerna om du vill gå på en föreställning och ha en kompisbiljett, först ut gäller. Kompisbiljetterna gäller på någon av de tre föreställningar som spelas innan årsskiftet.

Lördag den 28:e november - Parmiddag
En sådan där mysig kväll när man har fixat och donat och ska ha gäster på middag. En sådan där kväll när fasader rämnar och man inte har någon aning om var det ska sluta. Det roliga är ju att det har inte skådespelarna heller för varje föreställning är unik utifrån publikens förslag där i början.

Fredag den 4:e december - Sista chansen / Tandem
Två olika föreställningar på samma biljett. I 'Sista Chansen' får man vara med om en folkkär världsartist sista föreställning där alla kända hits hinns med, självklart improviserade i stunden utifrån publikens förslag på titlar.

Efter pausen leker två improvisatörer loss i ´Tandem´.

Lördag den 5:e december - Förvuxna
Den här föreställningen har jag inte sett än men det ska åtgärdas imorgon lördag. Improvisation & Co beskriver den själva med orden "Har du någonsin undrat vad om skulle hända om man skruvade till Rödluvan lite, om Rödluvan skulle träffade vargen som är astronaut och hon i tyngdlöst tillstånd försökte greppa tag i jägaren som skulle gifta sig med mormor fast mormor aldrig bodde i stugan utan var ett samtal."

Föreställningarna bokas på Improvisation & Co, skriv "kompisbiljett" i fältet "Meddelande/erbjudande". Tag med kompisbiljetten och kontant betalning till föreställningen. 

Och så inser jag att jag har blandat ihop denna veckas tema med nästa veckas. Hos Fröken Foto visas det saker på temat  svart/vit. Jag väljer ändå att lägga ut mitt bidrag nu eftersom det vore kul om kompisbiljetterna kommer till användning. Och ovanför lamporna sitter ju faktiskt en teckning i svartvitt :-)

Om en drake

Jag har alltid gillat drakar, det är något visst med dem. För flera år sedan gjorde jag en drake i keramik, bäst som jag höll på med den så insåg jag att jag inte visste hur ett drakhuvud kunde se ut. En kursare hade mer koll och skissade snabbt upp det åt mig och då gick det bra. Sedan dess har jag gjort en gul påskdrake och nu senast en skattgrottsvaktande grön drake. 

Såhär såg grunden ut:

Äggkartongspluppen hängde med länge, den var tänkt att sätta en fingerdocksdrake på. Men innan jag hann måla den så fick jag reda på att fingerdocksdraken inte måste vara med och då kunde jag ju inte motstå frestelsen att försöka skapa en drake genom att bygga på den med mer äggkartong och tidningspapper. Det var en massa pillande och säkerligen ligger det säkert fortfarande något drakfjäll kvar här hemma.

Eftersom burken är som en sparbössa så behövde den kunna öppnas i botten. Penninginkastet är uppe till höger, där det är mycket glitter. Jag ville gärna ha bort den vita plastranden men tidningspapper fungerade inte då det inte gick att öppna och den svarta färgen fäste inte riktigt så det fick bli en ådra av vit sten i berget...

I grottöppningen är det också mycket glitter. I själva grottan stoppade jag in en blyertspenna, några bokstäver och en chokladpeng.

Och draken har fått flytta till NaNoWriMo-gänget här i Stockholm. Vad de gör, mer än att hålla draken på gott humör, kan du läsa mer om här. 

 

Om mörker och ljus - hur skapar man det sistnämnda?

Mitt bidrag idag var från början tänkt att bara handla om ljusgjutningen som jag har ägnat mig åt men efter att det återigen har dödats i och utanför Europa, efter att det återigen skylls på flyktingar och gränser stängs så känns det viktigt att sprida ljus även på andra sätt. De som flyr, flyr ju just från det som bland annat hände i Paris. Ska vi stänga ute dem då från den trygghet vi ändå har? Min mardröm är att våldet ska stoppa de möten och den empati som vi äntligen har börjat bygga. För möten och empati är ett stort hot mot de krafter som lever på hatet.

Ett sätt att sprida ljus, att skapa möten, är att gå med i Invitationsdepartementet. Jag skrev om det för några veckor sedan men skriver om det nu igen eftersom jag insåg att det var många som inte kände till att det finns. Det går ut på att man äter middag hos varandra, människor med olika ursprung med det gemensamma att man nu har Sverige som sitt hemland. På hemsidan står det "Vi tror på ett samhälle där vi möts som människor, samtalar och bygger relationer. Ett samhälle där man förekommer utanförskap och främlingsfientlighet genom att vara välkomnande och inkluderande." Invitationsdepartementet finns i lite olika städer och finns det inte än där du bor så kan du få stöd att starta upp det. Gör det du också, eller gör något annat. För bortom orden vi skriver på facebook, bortom färgade profilbilder, så handlar det om vad vi faktiskt gör i vardagen. Jag ser fram emot att snart få bjuda hem någon på middag och prata om stort och smått.


Nu över till ljusgjutandet, kanske dyker ett av ljusen upp på middagen jag ska ha. När jag började gjuta ljus så köpte jag stearinflingor men efter ett tag så gick jag över till att smälta ned ljusstumpar. Fördel är att ljusstumparna tas till vara samt att det blir billigare. Nackdel är att jag, eftersom jag även får ljusstumpar från andra, inte har koll på vad jag har för material i mina ljus.

Belamrat köksgolv.

 Jag har en del färdiga formar men använder även exempelvis creme fraicheburkar.De färdiga formarna har fördelen att de är hållbara och går att spänna veken i så att inget stearin läcker i botten. De har utrymme under formen för att man ska kunna knyta veken i den änden och sedan sätta veken i spänn. I engångsförpackningarna så gör jag hål i botten, trär igenom veken och tejpar fast den. Sedan börja med att hälla lite stearin runt veken i formens botten och låta det stelna innan jag häller på mer. På så sätt tätar jag formen och slipper stearinspill. Om man tänker att ljusen ska stå åt det håll de gjuts så behöver man inte göra hål i botten av förpackningen utan kan gå direkt på att fästa veken med stearin. Jag tycker dock att det är lättare att spänna veken när jag har fäst veken på genom ett hål. Om man ska dra ut ljuset ur formen så är det bra att ha såpass mycket veke kvar på ovansidan så man får ett ordentligt tag. Om man ska riva sönder formen så behöver man inte tänka på veklängden.

En annan effekt av att jag utgår från ljusstumpar är att jag inte längre köper färgpulver utan jag har sorterat mina ljussumpar utifrån vilken färg de har. Jag tycker det är kul att smälta lite blandat för att sedan skeda upp lite ljusmassa, låta den stelna och se om färgen blev som jag hade tänkt mig. Ofta får jag justera lite med mer av någon färg och jag känner mig som värsta kemiprofessorn där jag står och funderar på om ljusmassan behöver lite gult eller kanske lila eller kanske rent av lite av båda för att få den där rosa som jag var ute efter.

Vattnet i vattenbadet ska inte koka utan bara vara varmt nog för att smälta stearinen.

Det enda jobbiga med att gjuta ljus är ju att det tar en sådan tid innan färgerna stelnar... Jag vill ju fortsätta och fortsätta och inte vänta en massa. Vilket denna gång resulterade i lätt rosa luvband på tomtarna men jag bestämde mig snabbt för att det är modet denna jul :-)

Min utrustning består av:
* Formar - både köpta och tomma brukar och tetror.
* Långa nålar/stickor som jag trär igenom veken och lägger över burkkanten.
* Två grytor där den ena går i den andra. Den större grytan fick jag av mina föräldrar när de rensade ut dåliga grytor, den lilla hittade jag på loppis. Att den har en pip är guld!
* Gaffel att plocka upp vekarna med ur, jag tycker det är lättare än med pincett.
* Någon form av tetra med plastad insida, uppfläkt så den blir platt. På denna häller jag upp ljusmassa som blir över men även ljusmassa som jag ska använda till att forma något av, exempelvis som på grisen nedan.

Hög värme på ljusmassan ger en blank gris.

När man läser instruktioner så står det ofta att det är viktigt att ljusmassan inte är för varm vilket jag inte tycker stämmer. Det viktigaste är, såklart efter att formen håller för värmen, att man vet vad varm eller ljummen ljusmassa medför. Riktigt varm ljusmassa stelnar tätt intill ljusformen och ger ett blankt ljus. Ju svalare ljusmassan är, desto kornigare blir ytan, detta då massan stelnar redan innan den har slutit tätt mot formen.

Eftersom ljusmassan krymper när den svalnar så får man en större fördjupning i ljuset när man har hällt i riktigt varm ljusmassa än när man har låtit ljusmassan svalna i smältformen. Det är i sig inget problem, man fyller lätt hålet med lite mer ljusmassa, i samma färg eller i ny färg. Vill man ha samma färg så är det smart att spara lite av ljusmassan exempelvis genom att hälla ut den på ett uppfläkt tetra. Det stelnar snabbt och man kan lägga "kakan" åt sidan i väntan på att man behöver den.

Just detta att ljusmassan stelnar när den svalnar läste jag nyligen att man kan utnyttja om det är svårt att få ut ljuset ur formen. Genom att ställa formen i snön eller i frysen i cirka en halvtimme så krymper man ljusmassan ännu mer och ska då kunna få ut även tjorviga ljus lätt.

Utöver grisen, som jag inte vet om jag kommer kunna med att elda upp.. så är ljusen nu nedpackade i väntan på att slås in som julklappar. Ljuslådan är förpassad tillbaks till förrådet i väntan på nästa race vilket kanske inte dröjer så länge. Jag är sugen på att leka mer med färgerna, har några nya idéer och vill vidareutveckla några som jag testade för första gången nu, exempelvis att modellera på öron, tryne och knorr på ett gjutet ljus. Samtidigt är jag trött på att ha en låda som tar upp typ  halva utrymmet i köket. Fattar inte att DenDär står ut när jag sprider ut pysselgrejer överallt men han ler mest och gillar att jag har kul.


Kolla in hos Klockarbarn för mer inspiration. Varje måndag bidrar de som vill med något i hennes julutmaning, ett lätt sätt att hitta andra kreativa julgillande bloggare.

Glad minus andra advent

DenDär snarkar fortfarande men jag kokar choklad och plockar fram roliga julgranskakor som jag hittade på den tyskägda kedjan. Brukar inte handla där men har insett att runt jul så har de väldigt mycket roligt ätbart. Granarna är goda, jag har redan provsmakat :-)

Så snart tänder vi vårt andra ljus i den sju-armade staken och myser i vår kokong av trygghet. Det behövs när världen är hemsk och jag önskar att alla kunde få ha sina kokonger i fred. Eller, allra helst, att de inte skulle behövas för att tryggheten finns i och runt oss.

Ovanifrån... (fotoutmaningen)

Sedan vi fick temana för november månad så har jag märkt att jag har börjat titta på saker annorlunda. Både ovanifrån och vad som finns bakom. Jag ser säkert jättekonstig ut där jag står och tittar ned i något eller kikar bakom men kul är det.

Skuggor kan verkligen ge en extra dimension till en bild.

Nästa bild har jag redan visat en gång men jag tycker den är så härlig så den får vara med igen. När jag skrev om minus tredje advent klättrade jag upp på en stol för att fota ljusstaken ovanifrån. Hade inte alls tänkt på skuggan men gillade vad jag såg där uppifrån stolen. Har experimenterat mer efteråt med just skuggor, får se om det kommer på något annat tema.

Och två foton från kvällspromenader. Jag testade att fota med nattinställning men gick sedan tillbaks till standardinställningen, gillar när ljuset får huvudrollen.

En marschall i en kruka och en pumpagubbe med löv under sig, båda sedda ovanifrån såklart.

Detta med att betrakta saker från olika vinklar fick mig att tänka på filmrepliken "Captain, my captain". Minns ni den? Hur den nya läraren fick ungdomarna att börja se världen från olika håll. Och ungdomarnas ställningstagande där i slutet när de ställer sig på bänkarna. Alla utom en, han som tog den enkla vägen och avslöjade allt för rektorn, den ungdomen ser ju helt förkrossad ut. Har fått lust att se om Döda poeters sällskap, se om den är lika magisk som den var när jag var tonåring.



Hos Fröken foto finns det fler bidrag.