onsdag 20 juli 2016

Sagolikt skapande

Luften dallrar. Jag vet att det är av ugnens värme men det känns som om den vibrerar av samma upphetsning som finns i mig. "Bara lite till, bara lite mer självlysande" säger hon som kan det här. Och så är den där, den där sista förändringen och den långa svarta tången tas fram. En efter en lyfter den ut de glödande föremålen och bäddar ned dem i sågspånet. Lågorna flammar upp och det är nu magin sker. Hur det blir går inte längre att påverka, nu är det bara att vänta.

Sot, svärta, allt ser likadant ut. Vatten och lite svinto avslöjar om det här är mitt eller ditt. Och där är den, mer bronsfärgad än turkos, mer vit än brunsvart. Varför? Det vet vi inte, det bara blev så den här gången. Men krackeleringen, rakubränningens kännetecken, finns där och jag känner att jag nu tar med mig en del av den här helgen hem. Tar med havets skiftningar, dess kyla mot kroppen men också värmen i densamma efteråt när jag har stigit upp igen. Tar med känslan av vinden som surfar i andras segel, i mitt hår och i lånehundens päls när vi båda sitter på båtbryggan och luktar. Jag på sältan, han med sin mer avancerade nos säkerligen på tusen olika saker, avläsande berättelser som jag inte har en aning om. Men jag är nöjd med att betrakta havet, hur det ömsom är stilla och ömsom leker kull, känna dess spegling i min egen kropp, bli ett med det och färdas iväg samtidigt som jag är jordad här.

Denna båt, detta mitt vattenglasunderlägg, kom till under en helg i skärgården. Medvetet valde jag att låta mobilen ligga kvar på rummet. Flera gånger dök tanken upp att jag skulle hämta den så att jag kunde fota saker till bloggen men jag stannade där jag var och lät tanken flyga vidare. Jag ville vara där och uppleva, inte registrera vilket jag ofta tycker det blir när jag är mer upptagen med att få till en bra bild än att vara en del av det som händer.
Keramik och glasering har jag hållit på med tidigare men det här var första gången som jag testade rakubränning. Det skedde i en gasoldriven ugn, och inte i en vedeldad som jag har sett tidigare. Vi fick färdiga plattor att glasera och jag fick lära mig nya tekniker för att få fram mönster. Själva båtskrovet är skapad av en bit tejp, den togs bort efter glaseringen. Även masten är gjord på samma sätt. Om man tittar noga, så kan man se att det går en smal, smal rand mellan det röda i seglet och glasyren runt båten, även detta är en tejp, från en otroligt smal tejprulle.
Jag försökte blanda röd och gul glasyr i seglet men det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig. Dels flöt det inte ihop utan blev en skarp avgränsning och dels så var den gula glasyren nästan vid. Det som inte täcks med glasyr brukar bli brunsvart av det brinnande sågspånet men denna gång blev det inte så. Båtskrovet antog delvis en silverton och masten fick några svarta prickar. Delar av baksidan fick den där brända svärtan.

Försöket gav mig helt klart mersmak, både vad gäller raku och även vanlig keramik.


18 kommentarer:

  1. Verkar roligt att göra och blir ett fint minne! Motivet väldigt passande fint skrivet också om upplevelserna vid havet 😃

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag gillar minnessaker som man använder i vardagen.

      Radera
  2. Vad spännande!!! Och så vackert beskrivet alltihop!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Och ja, verkligen jättespännande!

      Radera
  3. Vad spännande och häftigt! Skulle vilja testa raku någon gång!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, testa!! Rekomenderas verkligen.

      Radera
  4. Jag känner verkligen igen mig i det svåra beslutet att ta med kameran eller lämna den hemma, att en så gärna vill fånga för att kunna återberätta men att det, ibland, är allra allra viktigast att vara där i stunden med alla sina sinnen utan att tänka på framtiden. Dessutom utmanar det en att återberätta med ord istället för bilder och det tycker jag du gör så fint här. Väldigt medryckande och härligt, målande. Foton behövs knappast, jag ser ändå.

    Sen tycker jag din båt är så fin. Det är svårt med keramik, och inte minst glasyr - en får låta bli att föreställa sig hur det ska bli, för leran lever ändå sitt eget liv. Och för mig som inte vet hur din vision var är din båt så väldigt fin. Underbara färger, vackert stiliserat och med så härliga rakueffekter.

    Underbart bidrag, Katarina, både i keramik och ord!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag bara ler av din kommentar. Keramikens egna liv är ju det som lockar så med den.

      Radera
  5. Sagolikt fint! Förstår att det gav mersmak.. det verkar ju hur spännande som helst det här med raku! Krackeleringar är verkligen da shit!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt klart! Och glaseringsteknikerna som jag lärde mig går att använda även vid mer traditionell bränning.

      Radera
  6. Åh spännande! Förstår att det gav mersmak =)

    SV: Japp festivalen återkommer varje år, far dit nästa år vettja =)
    Här hittar du recept på sverigekaka: http://www.kokaihop.se/recept/sverige-kakan
    Kommer ta lite tid att tömma hela loppiset, men vi är på god väg =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får ta och prel.boka in den dår festivalen redan nu i kalendern så att jag inte missar den. Tack för receptet.

      Radera
  7. Vad fint skrivet och vad kul med raku!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Och ja, verkligen kul med raku!

      Radera
  8. Så vackert det blev. Vad duktig du är. Ha en fin dag Kram Pernilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag njuter av den varje dag.

      Radera
  9. Så spännande med raku och häftigt att ha gjort sitt eget underlägg så. Håller med Alicia om att du berättar väldigt målande och det är en stor fördel med att inte fotografera allt, att orden får utrymmet. Vackert beskrivet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och detsamma, tänker på din beskrivning av ditt drakägg när jag kände det som att jag var med dig där i skogen.

      Radera

Lämna gärna ett avtryck.