onsdag 20 april 2016

Aj och Aj

Jag har äntligen börjat kunna träna lite! Upptäckte ett gym alldeles i närheten och till min lycka finns där sjukgymnaster. Så nu har jag fått hjälp att hitta övningar som jag mår bra av (alltså träning utan att förvärra den där hostan). Idag, efter några veckors träning, hade vi avstämning och hon sa igen att jag har bra teknik. Det förvånade mig väldigt mycket i början att få höra det, jag känmer mig ju allmämt otränad och vet att jag har en usel hållning om jag inte aktivt tänker på att ha en bra. Men jag har faktiskt en känsla för när en rörelse känns rätt för kroppen och tack vare denna känsla, denna bra teknik ;-) så får jag nu  köra med mellanrum...
Mellanrummet gör att jag inte längre får stöd av maskinen utan att fler av mina muskler måste jobba för att hålla rätt ställning. Jobbigt men samtidigt skönt! Och den där smärtan som träningsvärken är, vilken underbar smärta det är! Den förväntan kan sparka iväg mig till gymmet även när jag inte riktigt vill. Fast ibland tar det flera timmat och min tänkta morgonträning sker på eftermiddagen... Förutom träningen på gymmet så ska jag träna på att dra in svansen när jag promemerar. Att dra in naveln och sänka axlarna har jag av och till försökt öva in tidigare men nu ska jag, tillsammand med detta alltså dra in min svans(kota). Det känns i kroppen att det ger en bra hållning men jag känner mig aningen lustig, som om jag både putar med brösten och går med framåtjuck. En titt i spegeln säger tack och lov att det inte ser ur som det känns, möjligtvis ser jag lite skitnödig ut eftersom jag är så koncentrerad :-)

En mindre skön, men ändå bra, smärta är den där efter att ha vaccinerat sig. Efter att i flera år ha sagt att jag ska ta TBE-vaccinet utan att det har blivit av så råkade jag se en typ av minibuss ståendes utanför en butik, en vaccinationsminibuss. Så nu är första sprutan tagen och jag fick ett fint plåster.
Jag _vet_ att det är fästingar på det men eftersom jag bara såg det i ögonvrån så kopplade min hjärna ihop det svarta och röda med nyckelpigor och jag blev glad. Så plåstret fick sitta där tills det började trilla av. Och att jag hade det synligt på gymmet får väl betecknas som hälsofrämjande insats :-)



4 kommentarer:

  1. Shit vilket läskigt plåster. Avskyr verkligen de där krypen. Tur att katten inte drar in allt för många...
    Gött att komma igång med träning! Hoppas det är så där mirakulöst som forskningen säjer, och att en massa annat, som hostan, oxå blir bättre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mirakel i form av mindre hostande vore finfint men även utan det så är det ju så otroligt skönt. Fast just idag har jag lång startsträcka... Men jag ska träna, om jag skriver det här och du läser det så måste jag ju sparka iväg mig eller hur?

      Radera
    2. Precis! Hur gick det...? =)

      Radera
    3. Jag var där! Och jag ska träna igen på tisdag. Och på kvällspromenaden lyckades jag både dra in svansen och prata, inte lika skitnödig längre alltså. Framgång, sköna framgång :-) Sprungit något mer?

      Radera

Lämna gärna ett avtryck.