lördag 12 september 2015

Såntdär "varför tänkte jag inte på det tidigare"-fix

När man bor på tjugofem kvadratmeter så känns allt nära på gott och ont. Snart är det ett år sedan jag började vara här. DenDär gjorde sig av med sådant som inte var praktiskt och tillsammans skaffade vi nytt. Eller nytt och nytt.. Sakerna var nys för oss men inte nyproducerade för vi har letat på loppisar. Mina pryttlar flyttade med allt eftersom och de och DenDärs pryttlar har snurrat runt lite i sin jakt på bra ställen att vara på. En del hittade sin plats direkt och en del har bott på olika mer eller mindre bra ställen. Skohornet är ett exempel på det sistnämnda. Det har tidigare hängt på hatthyllan, smidigt inom räckhåll för skopåtagning. Men när min anslagstavla flyttade dit så fick skohornet maka på sig. Ett skohorn står ju inte där man ställer det så ett tag utgjorde det snubbelvarning i hallen, ett tag dunkade det mot toadörren på ett enerverande sätt för att sedan förvisas till hallgarderoben där det tydligen inte trivdes utan försökte rymma när man öppnade den. Av haka-fast-kläder-och-riva-sönder-dem-orsak så ville vi inte sätta upp en krok vid ytterdörren.

Men så fick jag en såndär idé som, när den väl kommer, känns så självklar så man undrar var den har hållit hus. Jag gick och köpte mig en lådknopp vars medföljande skruv fick huvudet avsågat så att den funkade att skruva in i väggen.

Skohornet fick sig ett band och vips så hade vi en fin upphängning smidigt nära dörren.

Nära till metallslöjdbänken var det också under arbetets gång. Kökspallen fick extraknäcka som snickarbänk tillsammans med en lös tving. Det är verkligen guld att ha fått ärva en massa bra verktyg.

Så nu har vi en gul detalj i vår annars röda hall. Jag kan fortfarande bli fascinerad över hur många olika färger vi har plockat upp här utan att det känns rörigt. Fast mer om det en annan dag när jag har fotat lite mer.


1 kommentar:

  1. Gud vad smart! Vårt skohorn dräller över allt och är ständigt i vägen. Undrar hur många gånger jag plockat upp det totalt. Man vill inte tänka efter. Kanske en knopp vore en bra ide?

    SvaraRadera

Lämna gärna ett avtryck.