måndag 27 april 2015

Lite smått och gott (återbruksutmaningen)

Jag fortsätter att småpyssla. Har ju rensat länge och allt eftersom släppt taget till mer och mer materiella ting. Det betyder inte att jag lever asketiskt utan att jag hade väldigt mycket prylar tidigare. Nu har jag färre. Jag småplockar fortfarande för att alla pryttlar ska hitta en plats. Ibland hittar jag material som jag har sparat till den där perfekta grejen. Exempelvis en bit grön filt. Den köptes för att vara gräsmatta i ett mumintittskåp som gjordes till en fd kollega. Det blev så lyckat! Och filtresten laddades med denna känsla och då var det svårt att hitta ett annat projekt som var värdigt.

Men mitt i allt detta att lösgöra mig från prylar så har jag också fått lättare att använda det jag har. Jag har skrivit om det tidigare, då var det fortfarande en blandning mellan skönt och jobbigt. Den här gången var det bara skönt. När jag nu ramlade på filtbiten så bestämde jag att den fick bli skyddsfilt till mina egenhändigt gjorda keramikunderlägg. De är lite grova på undersidan så jag har ogärna haft dem direkt på trä. Nu är undersidan len och mjuk och underläggen kommer till användning.

Jag gjorde massor i olika färger och  med olika blad men har under årens lopp gett bort någon/några i taget när kompisar har fastnat för dem. Nu kommer de kvarvarande till användning!

Sedan satte jag saxen i ett gult kuvert som DenDär hade fått ett kort i från mig. Kortet har jag redan klippt isär och satt upp, så nöjd blev jag med det minsann :-) DenDär blev mest förtjust i kuvertet som hade exakt rätt gula nyans för att kvalificera sig som hans favorit-bli-glad-av-färg. Det är lite kul för det är ju DenDär som har inspirerat och peppat mig till att släppa taget om saker och enligt egen utsago har han inga sparartendenser alls men jag inser att någon liten ekorregen bär han allt på ändå :-) Nu tjuvade jag i alla fall tillbaks kuvertet, pillade upp det och klippte ut en rektangel som jag använde som fotografibakgrund i en av hans födelsedagspresenter. Först var jag osäker på färgkombinationerna rött och gult men jag gillar hur det gula får bilden att lysa och lyfter fram (plast)getingen samt hur ramen tar upp det röda i clownnäsan.



I mina gömmor hittade jag även en mjuk magnetplatta, den har hängt med ännu längre än filten, och nu fick den hänga med i "använda-racet". För väldigt många år sedan laminerade jag bilder och klistrade upp dem på hårda kylskåpsmagneter. Det blev snyggt men inte användarvänligt, magneten i sig var svår att komma åt och när man envisades så sprätte man lätt av bilden. När jag hittade magnetplattan så köpte jag den glatt fast jag just då inte var sugen på fler kylskåpsmagneter, det gäller ju att passa på liksom... Sen har den legat där i väntan på de där perfekta magneterna. Jag vet inte hur det är hos er andra, brukar de där perfekta projekten ramla in bara sådär? Och brukar ni i så fall komma ihåg alla saker som ni har i beredskap? Hos mig är svaren "Nix" och "Absolut inte". Men nu så, nu blev det ytterligare en present till DenDär för han hade en lapp som han ville spara men inte visste hur. Så jag laminerade den och använde fotofästen från tiden då jag gjorde album. Verkar funka bra att fästa det med, får se hur det går i längden. Superlim vågade jag inte riktigt använda, tror risken finns att det skulle ha reagerat med plasten. 




Inte alla som har en frys som är inspekterad av av en tjeck :-)
Nästa vecka tänkte jag visa upp ett större prokekt. Bäst att skriva det här så jag får ändan ur att göra klart. Det är en såndär detalj kvar som förbättrar funktionen men inte är nödvändig och då kan det där sista lätt bli bortprioriterat här hos mig. Grejen funkar ju liksom ändå. Men nu ska den snart funka ännu bättre :-)

Vad andra har fixat med nu i veckan kan ni se här

lördag 25 april 2015

Tändstickor!! (Monthly Makers del 2)

Nu ikväll, när behovet uppstod, så slog det mig vad jag helst använder tändstickor till om jag inte tänder eld med dem. De är nämligen perfekta till en massa fix.

Hokus Pokus...

Ett skruvhål som har blivit lite för stort får alldeles lagom storlek när en avknipsad tändsticka läggs i. Är det bara lite glapp kan man banka på tändstickan först så blir det platt och bra.

Filijokus! (jag har skruvat rakt men fotat snett :-)
När jag spacklar hål, vilket jag hoppas slippa på några år nu, så är en tändsticka perfekt att stoppa in i hålet innan man fyller med spackel. Dels går det inte åt lika mycket spackel och dels så krymper det inte in lika mycket.

Och dagens tack går till min pappa som är den som har visat mig sådana här finurligheter.



Tändstickor?!? (Monthly Makers)

Apriltemat för Monthly Makers är tändstickor. När jag först läste det kände jag mig helt blank, fanns inget tändstickspyssel som jag vill göra eller ha. I det evighetslånga Upp-packandet av pryttlar som jag vill ha kvar men inte vet var jag ska ha (TM) så hittade jag en drös  tändsticksaskar. Jag har en förmåga att köpa askar i flerpack, bra att ha liksom, och sen lägga de jag inte använder på ett sådantdär Bra ställe (TM). Och när jag behöver en ny ask så måste jag köpa nya för Bra ställen funkar ju ungefär som svarta hål... Men nu i flytten kröp de alltså fram från alla möjliga tillhåll och på nya stället haffade jag dem innan de hann uppsöka något nytt svart hål. Mest har jag solsticksaskar men även två som andra har dekorerat till mig.


Den lilla asken fick jag för så länge sedan att man fortfarande fotade med film och fick en massa foton över som inte platsade i albumet. En kompis gjorde flera askar till mig och den med vitsippefälten i vitsippeskogen har följt mig i många år nu, påfylld med nya tändstickor. Fotot är från den tiden när jag bodde i Göteborg och kände till mitt närområde väl. Sådär så jag visste var de första tussilagona, blåsipporna och vitsipporna dök upp och var jag bäst badade morgon, middag, kväll och natt. Sånt måste jag se till att lära mig här i Stockholm också.

Den andra asken har min mamma dekorerat, den har extralånga tändstickor och jag tror att jag fick den för att slippa bränna fingrarna när jag hade många ljuslyktor. Eller så fick jag den för att lättare kunna tända spritkök och eldar på utflykter. Åh, vilka vårkänslor jag får när jag tänker på skogsutflykter.

Medan jag flyttade över tändstickor, för att slippa ha flera halvfulla askar, så kom jag på vad jag skulle göra av aprils tema. Någonstans har jag sett små tändsticksaskar omgjorda till resväskor, tror att det då var en semesterpeng i väskan. Eftersom DenDär fyllde år igår och han skulle få ett presentkort så kom jag på att en resväska skulle vara roligt att ställa fram med frukosttårtan (eller som jag döpte den till "Marsinpanknyte med tårtfyllning", mer om det en annan dag men bild finns i gårdagens inlägg). Jo, DenDär gillar tårta och annat sött till frukost. Själv la jag en jordgubbe i min fil. Och åt några med grädde.

Första gången mätte jag jättenoga. Och limmade med superlim men det gick igenom så det var bara att riva bort.


Sen tog det några dagar innan jag hade hittat mitt papperslim i flyttkartongen. Med det limmet gick det bättre. Lite trött var jag när jag pysslade ihop det så jag halvmätte och halvhöftade när jag skulle klä den inre asken.


Det är sällan bra att höfta...


Lappa går ju tack och lov bra och med lite presentsnöre som hörnmarkeringar och handtag så blev jag nöjd. Presentsnöret vid hörnen gick bra att fästa med lim men handtaget ville snäppa loss så där fick jag komplettera med tejp.


När jag ändå höll på så piffade jag till en tändsticksask till...


Va, ser ni inte vad det är? :-) Det är ju en...


Såklart... :-) Mystery Box är en utmaning som jag håller på att dra igång. Den går ut på att man plockar ihop en låda skaparvänliga saker som man skickar till en annan person medans man själv får en liknande låda hem. Häng på vet jag!

Och nått helt annat som jag inte kan låta bli att sprida... Kolla själv så förstår ni varför. Linnéas härliga tuffa och känslosamma porträtt av superhjältar. Kan med fördel sättas upp på väggen om man inte har något som vill använda dem som målarboken. 




fredag 24 april 2015

Kort... (fotoutmaning)

Dagens tema är kort. Eller kanske kort. Eller är det möjligtvis kort?

Jag tänker bjuda på lite bonuskort i form av foton från förra veckan. Då skulle vi fota något som var "bara mitt". Efter en del funderande bestämde jag mig för att fota min kropp. Den är ju bara min liksom din kropp är din. För så är det även fast det finns folk som envisas med att låtsas som de inte förstå.

Efter "stopp" och "kom" så lekte vi lite, jag och DenDär som fick sköta avtryckandet. Vi hade riktat vår starkaste lampa mot den vita rullgardinen och ställt mig framför. För att få en siluett så hakade jag ned en tunn hissgardin som vi fotade igenom. Förra veckan tolkade en del det som att jag hade fotat min skugga men det är alltså själva siluetten som är fotad. Men även ens egen skugga hade ju varit en kul tolkning av förra veckans tema.




DenDär fyller faktiskt år just idag och uppvaktades därför imorses med tårta och grattiskort. Eller med marsipanknyte med tårtfyllning och en ompysslad tändsticksask om man vill vara mer exakt. För när jag gör tårtor så blir det alltid lite som det blir och den här gången blev det just ett marsipanknyte med tårtfyllning. Den ompysslade tändsticksasken är Monthly Makers fel/förtjänst, deras apriltema var nämligen tändstickor. Efter en hel del klurande från min sida så landade jag i att göra något av asken och inte stickorna. Skulpturer och tavlor kan ju bli hur häftiga som helst men det är inget jag vill ha ståendes här hemma, varken som pågående pyssel eller färdigt resultat. Mer om hur jag gjorde väskan kommer i ett inlägg imorgon lördag. Och längre fram kommer nog ett inlägg om bakverket.




Och sen är det ju det här med kort och nu är det ju såpass varmt så man ser korta lite här och där. Härligt!

Eftersom jag inte vill lägga ut okända människor så får det bli ett arrangerat foto.

Vill man ha nått i brevlådan, dock ett paket och inget kort, så ska man gå med i utmaningen som jag håller på att dra igång.


Mystery Box går ut på att man plockar ihop en låda skaparvänliga saker som man skickar till en annan person medans man själv får en liknande låda hem. Häng på vet jag!

Och nått helt annat som jag inte kan låta bli att sprida... Kolla själv så förstår ni varför. Linnéas härliga tuffa och känslosamma porträtt av superhjältar. Kan med fördel sättas upp på väggen om man inte har något som vill använda dem som målarboken. 

Här kan du se hur andra har tolkat dagens fototema.

onsdag 22 april 2015

Tidningsreportage från Hoffice

Jag har varit på Hoffice. Home-office. Där var även reporter och fotograf från lokaltidningen Mitt i:s Tensta-Rinkeby sektion.

Jag ville inte riktigt vara med på bild så man ser bara ryggen på mig. De andra två är filmare och vill gärna vara med på bild :-) Man ser inte min dator men det är den jag sitter vid, med såndär dålig kroppshållning som straffar sig efter en stund. Jag trivs bättre med att kunna stå upp och jobba och det jag saknar mest efter flytten är mitt höj- och sänkbara skrivbord. Det tog för mycket plats helt enkelt och fick inte ens bo i magasinet. Den dagen vi flyttar till större så är den första pryl jag ska skaffa mig ett sådant.

När bilden togs hade jag precis börjat skriva på avsnitt fyra i Saras och min stafettnovell. Den här gången ska jag försöka få ändan ur lite tidigare, gillar att låta en text ligga i alla fall i någon dag. Det ökar chansen att jag ser missar och rena galenskaper i den innan jag lägger ut den.

Jag ska också sätta mig och skriva på en annan text som ska in nu på söndag. I söndags var jag nämligen med på en skrivgruppsträff med ett litet gäng som hade träffats ett tag. Till den gången hade jag inte skrivit något men det var väldigt givande och inspirerande att ta del av andras texter och delta i en diskussion runt dem. Och tänk så häftigt när jag har lämnat in något och fyra skrivintresserade människor ger mig återkoppling! Det kommer jag att vara hög på länge känner jag redan nu.

Hoffice blir det nog fler gånger, bra sätt att koncentrera sig och så får man roliga pauser. Än orkar jag inte en hel dag men det var ok att gå när man kände att man hade gjort sitt. Just nu tar jag mig dock ingenstans för en dum förkylning flyttade in utan att fråga om lov först. De senaste dagarna har min hjärna varit febervirrig och jag snurrig efter att ha nyst så mycket. Hade i och för sig kunna bli spännande texter skrivna i det tillståndet... Idag är jag lite piggare och har småpysslat lite, skönt!

Mystery Box



Har du fler skaparvänliga saker än du hinner använda?
Gillar du utmaningar?

Grattis! Du har just kvalificerat dig till...


Man brukar ju skapa av det man har men nu funderar jag på hur det blir om man ska ta vad någon annan har... I Sveriges mästerkockar får de ju ibland en Mystery Box av vars innehåll de ska laga mat. Nu tar vi och fyller boxen med saker för en annan typ av skapande. Jag tänker att man packar ihop en blandad kompott som nästa person sedan ska göra något av. Grundgrejer som lim och färg utgår jag från att var och en har hemma men övriga saker får man i paketet. Man visar upp innehållet i sin blogg och två veckor senare visar man vad man fixade ihop.

Upp med handen i kommentarsfältet ni som är på! Skriv mailadress så mailar jag alla för att få in adresser och sånt. Inom Sverige tänker jag i första hand så det inte blir jättedyrt att skicka Mystery Boxen.

Efter den 26/4 kommer jag att maila ut till er som har anmält er.


tisdag 21 april 2015

Underbara bilder för vuxna och barn (kan användas som målarböcker)

Måste bara visa ett projekt som jag ramlat på, alltså inget jag själv har någon del i.

Linnéa har godkänt att jag lånar den här bilden.

Linnéa Johansson har skapat svartvita teckningar av mänskliga superhjältar och prinsessor. Underbara teckningar! De är tänkta som målarböcker men jag kommer ladda ned några och sätta upp som de är. Laddar ned gör man från Linnéas sida. Det är gratis men känner man att det här är ett projekt som man vill stötta ekonomiskt så finns möjlighet att överföra pengar till Linnéa.

På sin sida skriver hon om varför hon gör detta. Det finns även en intervju med henne att läsa hos ETC.

Kolla, läs och bli imponerade och inspirerade.

måndag 20 april 2015

En hiss från min fd hyresvärd

Det är lite lustigt det där när något man själv anser vara en väldigt enkel lösning blir höjt till skyarna av någon annan, i detta fall min f.d hyresvärd. När jag flyttade in så fanns där inga krokar till kökshanddukar. Jag klurade på olika lösningar för jag ville inte sätta en fuktig handduk direkt mot tapeten eller mot ett köksskåp, roligare saker kan man ju göra med sina pengar än betala för omtapetsering/ommålning. Till slut så gjorde jag något jätteenkelt; jag klippte upp en knölig plastficka så att den blev så lång som möjligt och fäste den med en tavelkrok rakt genom plasten. Senare satt jag även fyra häftstift i hörnen för att hindra plastfickan från att vika sig.

En tillfälligt återskapad variant liggandes på köksbordet.


När jag skulle flytta så ville grannen, som skulle byta till min lägenhet, att detta skulle få sitta kvar. Klart det fick. Jag meddelade hyresvärden så att de inte skulle anmärka på det när de besiktigade. Sedan blev jag uppringd av hyresvärden som var otroligt imponerad av hela idén och som undrade om hon fick sprida detta vidare till andra hyresgäster så att även de kan skydda kökstapeten. Hm, jag kanske skulle ha tagit patent :-)

En annan väldigt enkel grej, som jag faktiskt är förvånad över att jag inte har kommit på tidigare, är denna:


När jag har köpt stövlar så har jag direkt slängt kartong mm för att jag har tyckt att det är skräp som bara tar plats. Men sen har jag märkt att stövlarna dels far illa av att skaften böjs mest hela tiden och del tar mer plats när de inte kan stå rakt upp. En kompis löste det genom att hänga upp stövlarna som en del butiker gör och jag funderade på en liknande lösning men hade ingen bra plats. Så en morgon när jag hällde upp flingor insåg jag att jag höll i det perfekta materialet. Bara att öppna upp förpackningen, damma av den och rulla ihop den.



Andras återbruk hittar du här.

onsdag 15 april 2015

Hoffice


Idag sitter jag och skriver hemma hos en person som jag inte har träffat tidigare, samtidigt som andra som jag inte heller har träffat tidigare jobbar med sina grejer. Hoffice kallas det och detta för mig nyligen upptäckt koncept går ut på att man bjuder in kända och okända till sitt hem för att enskilt sitta och jobba med valfritt projekt. 45 minuter koncentration, sedan 10 minuter gemensam aktivitet och så 45 minuter koncentration igen. Det är skönt att komma hemifrån och skönt att inte kunna hitta förströelser som hindrar en från att ta tag i det där man ska ta tag i. Visst kan man försvinna in i fb även här men inför varje nytt pass så säger man vad man har tänkt göra under det passet och efteråt så säger man vad man faktiskt har gjort.  Och vid nästa paus kan jag säga att jag har skrivit klart del 4 i Saras om min stafettnovell :-) 

måndag 13 april 2015

Det där med att virka... (återbruksutmaningen)

[?]

Det här med att återbruka, med en vid innebörd, är ju väldigt roligt. Att ta vad man har. Men nu funderar jag på om man ska ta vad någon annan har :-) En fundering utifrån Klockarbarns tankar om att det sinar i brevlådan och x-handarbete-pyssels kommentar därunder. I Sveriges mästerkockar fick de ju en "mystery box" som de skulle laga en maträtt av. Vad tror ni att göra något liknande skaparaktigt oss bloggare emellan? Man packar ihop en blandad kompott som nästa person sedan ska göra något av. Grundgrejer som lim och färg tänker jag att var och en har hemma men övriga saker får man i paketet. Visar upp innehållet i sin blogg och två veckor senare vad man fixade ihop. Upp med handen i kommentarsfältet ni som är på! Skriv mailadress så mailar jag alla för att få in adresser och sånt. Inom Sverige tänker jag i första hand så det inte blir jättedyrt att skicka mystery boxen.

Nu över till vad jag har gjort sedan senast. Jag har en drös nystan liggandes, de kommer från mamma och mormor. Vissa är yttepyttesmå och färger som jag tiggde till mig som liten. Egentligen trodde jag inte att jag hade några nystan längre men de dök upp i senaste flytten. Och när det nu inte blev någon duk till korg i hallen så plockade jag med mig ett nystan när jag för dryga veckan sedan traskade iväg på handarbetscafé. Om själva tilldragelsen kan väl sägas att den roliga idén tyvärr föll på att det verkar vara en väldigt sammanhållen grupp, det var knappt så jag fick ett hej tillbaks när jag presenterade mig. På slutet kom det dock några som verkade mer öppna men de hamnade i en annan del av caféet. Kanske ger jag det en chans till, kanske letar jag något annat sammanhang.




Där satt jag då bland alla vars virknålar och stickor verkade ha ett alldeles eget skapande liv medan dess ägare satt och fikade och pratade. Själv fick jag koncentrera mig på en sak i taget... Min tanke var att öva på olika typer av maskor så att jag kan följa ett mönster. Till skillnad från mitt frihandsvirkade djur Virk.

Garnet jag hade plockat med mig var inget smart nybörjargarn för det bestod av två tvinnade olikfärgade garn, kombinationen gjorde det svårare än vanligt att lista ut vad som var en hel maska. För att inte tala om när jag skulle haka i dubbelmaskor.

Vill minnas att min mamma stickade sig en tröja med sånthär garn.


Virknålen var tydligen för stor för garnets tjocklek men det gav ett häftigt mönster tycker jag så det är en teknik jag tänker fortsätta använda mig av vid behov.



Först tänkte jag öva på vanliga maskor och på att få en jämn kant. Dock verkade jag dra ihop virkningen nått alldeles förskräckligt. Trodde jag tills jag kom på att jag hade glömt bort att göra de där luftmaskorna i kanten. Men jag kom ju på ett perfekt sätt att virka vimplar på! Och med alla mina olika nystan så kan det bli ett färgglatt projekt.



Med luftmaskorna i minnet så gav jag mig på en ny fyrkant. Det gick bra. I alla fall på ena sidan :-)



På andra så verkar jag ha glömt en luftmaska.


Och jag vet inte varför fyrkanten vägrar ligga platt trots att den har legat i press, två hörn viker in sig mot varandra hela tiden. Någon virkkunnig får gärna förklara.

Kul är det i alla fall och nu senast hade loppis fått in massor med virknålar så nu har jag även två mindre varianter. Dock känns det som att det är långt kvar till detta...



En rolig bok som jag fått låna och vars mönster hägrar. Eller så blir det frihandsvirkning för hela slanten :-)

Här kan du se vad andra har sysslat med.

söndag 12 april 2015

Presenter och sånt skoj

Jag tycker det är jättekul att ge bort presenter; till jul, påsk, födelsedagar och de där bästa "bara för att jag kom att tänka på dig"-presenter. Kul att få fiffla och dona, planera och pyssla. Eller bara köpa med det där som det liksom redan i affären tycks stå någons namn på. Dendär tycker inte det är lika kul men han har visat sig vara riktigt bra på presenter ändå så jag är jätteglad.


Men nu är det snart Dendärs tur att få present och jag njuter av att planera och pyssla, fiffla och dona. Det är ju inte bara innehållet som ska tänkas ut utan även hur det ska presenteras. Sånt är ju så kul tycker jag, att hitta något lite annorlunda sätt att ge bort upplevelser. Många bitar är på plats men lite pyssel och fiffel återstår. Häromdagen kom en del med posten, något gult vilket är Dendärs favoritfärg. Det ska pysslas ihop med lite annat som jag inte kan förbereda men som jag går och filurar på. Tror jag längtar mer på att få lämna över presenten än vad Dendär längtar efter att få den överlämnad :-)

En annan present står här och väntar på mina föräldrar, det är en såndär "bara för att jag kom att tänka på er"-present som kom med hem från Paris. Fast den är tillverkad i Saint Malo där jag var på språkresa för drygt ett halvt liv sedan.


Och i maj så fyller den bortresta grannen år och så har jag redan börjat filura på vad Pariskompisen ska få när hon fyller år i juli. Vilken tur jag har som får ge presenter :-)

fredag 10 april 2015

(Gissa vad som är) Varmt... (fotoutmaning)


Dagens inlägg skulle även kunna ha titeln "Vad har jag kommit nära?" Ledtråd och svar finns i bilderna som följer.




Lite spännande hur kameran och ögat uppfattar färgen så olika på prickarna bredvid vreden. Ögat ser verkligen varningsrött, "akta här är varmt" medan kameran återger den färgen mycket ljusare. Det fick mig att börja leka med vinklar för att se om det påverkadr färgåtergivningen.




Det sista fotot överraskade mig och fick mig att titta närmare på spisens ytskikt. Jo, mycket riktigt så har det ett skikt i sig med hålstruktur.



Här kan ni se hur andra har tolkat dagens tema, många solglimtar gissar jag.

onsdag 8 april 2015

Om att återigen ta över pinnen i stafettnovellskrivandet

Nu har Sara skrivit del ett och del tre och jag har skrivit del två. Min tur igen och jag måste lista ut hur det ska gå först. Det är verkligen speciellt att ta vid efter någon annan. Sara följer ju inte min bild av hur karaktärerna är eftersom hon inte vet mer än det jag skriver i mina avsnitt. Så när jag tar över stafettpennan så måste jag återigen jobba fram en känsla för karaktärerna så att jag vet hur de agerar.

tisdag 7 april 2015

Till Paris, till Paris ska vi rida på en gris.

På skärtorsdagen styrde vi våra kvastar, inte mot Blåkulla utan mot Paris. Fast de två första dagarna kände jag det inte alls som att jag var i Paris. Mulet och regn liksom. Paris ska ju vara blå himmel som en fond mot alla solgnistrande byggnader. Det var långkalsonger på och paraply upp.


Men maten smakade bra även i regn och på söndagen kom solen. Kanske hade den stannat till på Blåkulla?

Underbart att vakna till detta.

Slottsparkshäng

Som de vintertrötta svenskar vi är så höll vi oss utomhus hela söndagen. En helt underbar dag fylld med promenerande, crêpes salées, trädgårdar och så sol, sol och sol. Det var två kräftansikten som kröp till kojs på kvällen.

Dendär skulle prompt ha "fransk frukost" vilket var nått så ofranskt som att dela croissanten och bre smör och marmelad på den. Stället där vi åt kunde tydligen inte med att servera endast croissant och pålägg så vi fick in en god lite grövre baguette också. Dendär upprepade sedan sitt helgerån ytterligare en frukost. Det är ett under att vi inte blev utslängda ur landet :-)

Det är väldigt väldigt länge sedan jag var flytande i franska och väldigt länge sedan jag försökte prata franska men till min stora glädje så kom jag ihåg en hel del. Det är något visst med Pariserfranskan också, trots att det var i Belgien jag verkligen lärde mig språket så är det ändå Parisarna som smeker mina trumhinnor. Och alla jag pratade med var extremt välvilliga och hjälpsamma och inte alls förnärmade över att jag duade dem och hade en meningsbyggnad som en två-åring.

Som vanligt tycker jag det är så härligt att hälsa på vänner som bor i andra länder. Dels känner jag mig hemma direkt och dels blir jag pekad till ställen jag antagligen inte skulle ha upptäckt själv. Mindre snurr runt de självklara turistmålen och mer promenerande i vännernas favoritkvarter.

Och har ni sett... rött i trappuppgångar och hallar. Franskt stylad hall härhemma alltså :-)


Idag har vi försökt låtsas som vi fortfarande är kvar i Paris genom att Dendär lagade sin favoritsoppa som tydligen ska vara en fransk fisksoppa. Och hallen är ju som sagt röd. Och våra ansikten påminner oss om solens värme även när det som idag biter i kinderna fast solen skiner.

Och imorgon kommer del 3 i Saras och min stafettnovell. Det ska bli så spännande att se vad karaktärerna har hittat på under hennes fingrar. Och sen är det min tur att skriva, då lanske Lina drar till Paris :-)

måndag 6 april 2015

Den där hallen (återbruksutmaning)


Förra veckan hade jag ju tänkt visa er hallens perfekta möblering men eftersom jag hade missat att fota så får det bli idag istället. Vi hade ju en funktionell hallmöblering men den gav ett väldigt rörigt intryck. Synnerligen jobbigt i en liten lya där man ser typ alla ytor från typ överallt. Men jag orkade inte riktigt engagera mig i att ändra det, tänkte att det fick vara som det var och så fick man blunda lite selektivt sådär. Men så en dag så stod den bara där på loppisen, vår perfekta hallmöbel. Utan att jag behövde modifiera den alls. Det tillfixade tornet som hade förvarat våra nycklar och annat bra-att-ha-småplock fick dock inte längre plats så något nytt förvaringsaktigt krävdes. Det fick bli mina hängande korgar som fick rycka in. Dessa korgar har följt mig sedan mitten av nittiotalet men inte använts på några år. Vid flera flyttar så har jag varit påväg att rensa ut dem men så har jag tänkt på hur bra de är när de hittar sin plats och hur  lite plats de tar när de förvaras eftersom de blir platta. Och tur är väl det att de var kvar, och inte i magasinet, för nu hittade de sin plats sådär självklart som om de vore köpta just för det här ändamålet. Dels blev de bra avläggningskorgar och dels tycker jag att de ger en avdelning mellan lägenhetens olika delar utan att stänga till.
Det röda i korgarna tog jag upp genom att placera en anslagstavla bredvid. Den är gjord av en tavla vars motiv jag tröttnade på så jag tog ut affischen och glaset. Sedan målade jag på träskivan som var baksida, först metallfärg och sedan griffeltavlefärg.
Mina föräldrar har bidragit med två röda detaljer. Två viktiga detaljer som jag hoppas inte kommer komma till användning

Föräldrarna har också bidragit med detta vykort som passar så bra här hemma.
Tillsammans med bokhyllan som är skoställ, dold förvaring och just bokhylla så har vi nu en sammanhållen hall som är både funktionell och skön att titta på. 

Den röda hurtsen längst till höger är också ett loppisfynd, den står i köket och innehåller diverse husgeråd.

Visst är det skönt när man får till det? Och ännu skönare när det är med hjälp av loppis och befintligt tycker jag. Inga nya träd som är fällda liksom.

Här ser ni andra tips på återbruk.