Sockerfri nostalgi och en rolig burk

Jag tycker det är himla roligt med den här i-mina-händer-utmaningen. Främst för att den fungerar så bra som motivation för mig. Under veckan går jag och funderar på vad jag kan fiffla med och jag får i alla fall något av detta gjort innan söndagen istället för att bara fortsätta att fundera. Utmaningen är nästan halvvägs och jag kan redan känna ett stråk av abstinens. Förra året tänkte jag att jag skulle fortsätta att visa upp något varje söndag men det föll direkt. Att det ska vara så svårt att motivera sig själv ibland.

En annan rolig sak med utmaningen är att det blir ett smörgåsbord av bloggar som det är så lätt att kika in hos. Och så är det ju roligt när andra kikar in hos mig. Och när de kommenterar, för det är kul både att ge och få återkoppling tycker jag.

I alla fall, under förra veckan så hade en bloggare firat sin sambos födelsedag och detta med en massa gott, bland annat petit chouxer. Förutom att det aktiverade snålvattnet hos mig så drömde jag i natt en massa om min farmor och farfar. Två underbara människor. Min farfar hade ”sockersjukan” som diabetes kallades då. Han åt rejäl mat men inte så mycket socker, en kosthållning som känns aktuell idag för väldigt många även utan diagnosen diabetes. När vi andra fikade hemma oss så fick han ofta en smörgås, något som jag som barn och ungdom tyckte var lite orättvist. Missa alla goda kakor liksom. Så när jag blev tonåring så började jag försöka baka dels med sötningsmedel och dels sånt som inte innehöll socker. Jag vet att jag även köpte ”sockerfritt” godis till honom som present och julklapp. När jag hade flyttat hemifrån bjöd jag vid ett tillfälle på en petit chouxkrans, tror den var fyllt med bär och grädde. Jag minns fortfarande hur nöjd jag var över att alla fick samma. Senare, minns inte om det handlade om månader eller år, så berättade min farfar för mig att han som inte var van vid kakor och sånt faktiskt tyckte bättre om att få en macka. Mackor gillade han även till frukost och kvällsmat och vilka mackor det var. På sommaren gick han ut i trädgården och plockade en massa sallad och annat som växte där för att sedan tryckte han in så mycket pålägg som det bara gick mellan brödskivorna. Då förstod jag inte tjusningen men numera kan jag tänka på honom när jag gör mackor med sallad i.

Socker försöker även jag dra ned på främst genom att äta bra mat så att jag inte blir så sockersugen. Det går ju bra, i omgångar. Sedan trillar jag dit igen när jag är trött eller allmänt less. Jag har inte varit en sån godisråtta tidigare, är uppväxt med att det nästan alltid fanns nått hemma men att det inte innebar att man snaskade jämnt och ständigt. När jag har en bra matperiod så blir jag som sagt inte sugen på socker i sig. Men jag blir sugen på att kunna ta något gott. Ibland funkar det att ta en frukt istället. Ibland äter jag ändå godis bara för att och då kommer jag in i sockersuget igen.  Så nu ska jag hämta inspiration här och också se till att skapa mig en låda med bra godsaker. För även om det kanske inte är bra att småäta så vill jag ha den där känslan av att ibland få ta mig något gott. Något gott som faktiskt smakar gott även när jag inte är sockersugen.

Jag har redan köpt mig en burk, nu gäller det att fylla den.  Har ni tips på saker att göra som klarar av att ligga framme några veckor så får ni gärna länka bland kommentarerna.