Som att skruva i smör

Nu är mitt höj- och sänkbara skrivbord på plats! Att rummet i övrigt ser ut som.. nej, jag vill inte ens kika för att ta reda på vad det ser ut som. I de perioder som jag stod upp på jobbet så hade jag mindre ont i nacken även om jag var väldigt trött i ryggen, musklerna där var vana att leka hösäck... Så nu tänker jag att min berättelse ska få skrivas stående så mycket som jag orkar och hoppas att jag får samma goda resultat hemma som på jobbet. Ett plus är även att det är svårare att sådär trötthetsdäcka framför datorn när jag måste vara såpass vaken så jag kan stå upp. Det finns så mycket som känns så viktigt när jag inte orkar resa mig för att ta mig till sängen.

Kärleken till min skruvdragare består efter det första riktiga arbetet. Bara en sån sak som att kunna plocka upp den och batteriet fortfarande är laddat. Extra glad över hur bra den funkar när jag fick lätta på ett antal skruvar för att kunna rätta till sladden. Sådana små detaljer är lätta att glömma i skruvdragarglädjen.

Att det nya skrivbordet kom på plats, och det gamla ut såklart, har jag fina grannar att tacka för. Så fina så jag glatt stod kvar och pratade när allt var där det skulle och glömde bort att bilpoolsbilen inte var där den skulle...Några hektiska minuter sedan kunde jag pusta ut, lyckades registrera in bilen 19:59. Kändes som om jag hade vunnit pengar när jag så på håret slapp straffavgift.